Kapitel X – Byalagets sakliga kompetens

Kort kärna

Kapitlet behandlar byalagets (bylagets) sakliga kompetens, det vill säga gränserna för vad landsbystämman och dess stadgor rätteligen kunde reglera och avgöra. Undersökningen spänner från förhållandet till den offentliga lagstiftningen, via relationen till de kungliga domstolarna, till frågan om tredje mans (främst jorddrottens) rättigheter. Dessutom redovisas enskilda stadgeområden utanför agrarförfattningen: omsorg och brandstud, regler om tjänstefolk och lösdrivare, tiondeuppbörd samt brandrätt. Det genomgående temat är spänningen mellan byalagets praktiska autonomi och den rättsordning inom vilken det formellt verkade.

Historiskt sammanhang

Under medeltid och tidig modern tid utgjorde det danska bylaget en lokal sammanslutning av bönder som gemensamt reglerade lantbruksdriften, markfreden och det inre livet i landsbyn. Dess autonomi vilade formellt på Fyens vedtægt, recesserna och Danske Lov (DL), som bemyndigade bymännen att anta stadgor (vedtægter) om hägnad, markfred och byns nytta. I praktiken sträckte sig bylaget långt utöver dessa ramar: det verkade som förlikningsorgan, pantade försumliga grannar och utfärdade regler av polisiär natur. Denna praktiska maktutövning stod i ständig spänning till häradstingets jurisdiktion, den kungliga lagstiftningen och jorddrottens äganderätt — en spänning som kapitlet belyser genom ett rikt rättshistoriskt material från 1400-talet till 1700-talet.

Sammanfattning av texten

X.I I allmänhet

1. Förhållandet till lag och rätt. Byalagets kompetens grundades på lagstiftningens bemyndigande att anta stadgor om markfred och byns bästa. Inom markfredens område var stadgorna i praktiken överordnade lagstiftningen (som betraktades som deklaratorisk). Utanför detta kärnområde var gränserna oklara. Rettertingsdomen 1655 (Ulbølle-rannsakan) erkände en stadgas giltighet trots konflikt med JL II:96. Domstolarna motsatte sig byalagets försök att panta för offentliga plikter (hoveri, militärtransporter) som låg utanför den egentliga bydriften — detta belyses av en rad skånska landstingsdomar och mål från Oxie och Bjerge härad. En enskild byman kunde under vissa omständigheter vägra att samtycka en stadga som var till särskild skada för honom (Nørre Bork-fallet 1676, Kippinge-stadgan).

2. Förhållandet till domstolarna. Stadgorna innehöll ofta förbud mot att söka tinget innan man klagat till åldermannen — en regel som domstolarna inte kände sig bundna av. Häradstinget fungerade i praktiken som överinstans: den som var missnöjd med en pantning kunde söka den upphävd vid tinget. Domstolarna erkände pantningar som skett i laga ordning (Viborg landsting 1637, Flakkebjerg 1602, Lollands landsting 1669) men underkände dem vid formella fel (Hvidding 1692) eller där stadgan saknade lagligt bemyndigande (Værløse/Ebbeskov-fallet 1596, Bjerregrav 1522). Bylaget kunde även fungera som skiljedoms- och förlikningsorgan; sådana förlikningar lästes ofta upp vid tinget. Grannarnas skudsmål (intyg om vandel) hade betydelse i offentliga brottmål.

3. Förhållandet till tredje mans rätt. Arrendebönder kunde inte avhända herrskapets egendom (rettertingsdomar 1543, 1553), genomföra mageskiften eller medge utombyfolk betesrätt utan jorddrottens samtycke. Även skifte och repning av mark krävde i princip jorddrottens medverkan vid tvister om egendom (Viborg landsting 1638). Mindre jordtvister (avplöjning, gärdeshygge) kunde dock föras av bönderna själva. I frågor inom det sedvanliga självstyret behövde herrskapet inte stämmas (Smørum häradsting 1632). Gräsjämningen betraktades i allmänhet som bondesak.

4. Sammanfattning. Stadgan fick inte strida mot lagen, men markfredsbestämmelser och andra agrarregler var undantagna. Bylaget fungerade som ordningsvakt och förlikningsorgan men hade begränsad kompetens i egendoms- och skuldmål. Den enskilde bymannen skyddades av kravet på likabehandling. Rättsföljden av olaglig pantning var oklar — ibland bedömd som våld/rån, ibland förlåten som missförstånd (rettertinget 1635).

X.II Enskilda stadgeområden

1. Omsorg. Byalagets omsorgsuppgifter härstammade delvis från släktorganisationens och de medeltida värnegildenas traditioner. Stadgorna föreskrev rättshjälp åt grannar, hjälp vid brand (brandstud, material, arbetsinsatser), plikt att följa döda till graven, och framför allt skördehjälp till bymän som genom armod, sjukdom eller dödsfall inte kunde bärga sin skörd. Ett utbrett institut var stakkelsfjälen — en bräda med bymännens namn som cirkulerade i byn och angav vems tur det var att transportera fattiga, krymplingar och tiggare till nästa by.

2. Tjänstefolk och annat löst folk. Stadgorna krävde ofta byalagets samtycke till anställning av främmande folk och innejordbrukare. Genstridiaga tjänstefolk kunde stämmas inför åldermannen. Det var förbjudet att locka en grannes tjänstefolk ur tjänst. Lösdrivare och fredlösa fick hysas högst 1 natt; därefter skulle de jagas ur byn.

3. Om tionde och andra prestationer. Åldermannen hade på många ställen i uppgift att panta bymän som var försumliga med tionde, prästkorn och andra offentliga avgifter. Stadgor reglerade även hoveriets utförande, och byalaget kunde ingripa mot den vars försummelse gick ut över de andra.

4. Brandrätt. Stadgorna innehöll detaljerade föreskrifter till förebyggande av eldsvåda: årlig inspektion av ugnar och eldstäder, förbud mot ljus i stallar och uthus, förbud mot tobaksrökning inomhus, krav på brandstegar, och förbud mot att torka lin i ugnen under skördetid.

Nyckelbegrepp

Vedtægt / stadga (vedtægt) -- Lokal byordning antagen av bymännen
Pantning (pantning) -- Beslagtagande av egendom som påföljd för brott mot stadgan
Vide / vite (vide) -- Bot fastställd i stadgan
Bystævne / bystämma (bystævne) -- Landsbyns formella möte där stadgor antogs och mål avgjordes
Granderätt / granderett (granderet) -- Byalagets domfunktion
Retterting (retterting) -- Kungens högsta domstol
Brandstud (brandstud) -- Plikt att yde brandskadade hjälp
Stakkelsfjäl (stakkelsfjæl) -- Bräda som cirkulerade och angav vars tur det var att transportera fattiga
Stakkelsäkt (stakkelsægt) -- Plikten att transportera fattiga ur byn
Hoveri (hoveri) -- Arbetsplikt på godset
Skudsmål (skudsmaal) -- Grannarnas intyg om en persons vandel
Fämärke (fæmærke) -- Ägarmärke på djur
Selvtäkt (selvtægt) -- Egenhandsrätt, att ta saken i egna händer
Gräsjämning (græsjævning) -- Fördelning av betesrätten efter gårdens storlek
Deklaratoriska bestämmelser (deklaratoriske bestemmelser) -- Lagregler som kan avtalas bort
Tremarksmål (tremarkssag) -- Rättsmål med 3 marks böteskrav
Vangebrödrar (vangebrødre) -- Jordbrukare med gemensam vång utanför köpstad
Värnegillen (værnegilder) -- Medeltida skyddsgillen för ömsesidigt försvar

Geografiska namn

Skaane / Skåne -- Danskt landskap, nu i Sverige
Jylland -- Jylland, Danmarks fastland
Sjælland -- Själland, Danmarks största ö
Fyn -- Fyn, Danmarks tredje största ö
Bornholm -- Dansk ö i Östersjön
Lolland -- Ö söder om Själland
Ulbølle -- By på Fyn, mål om rannsakan (rettertingsdom 1655)
Rødkilde -- Gård på Fyn (landstingsdom 1704)
Hollumb -- By i Skåne, pantning av bonde (1567)
Oxie herred -- Härad i Skåne
Bjerge herred -- Härad i Jylland
Faarebæk -- By i Oxie härad, Skåne
Nørre Bork -- By i Ringkøbing amt, Jylland
Kippinge -- By i Maribo amt, Lolland
Værløse -- By på Själland
Ebbeskov -- By på Själland
Bjerregrav -- By i Jylland (landstingsdom 1522)
Mariager -- Slott i Jylland
Lund -- Stad i Skåne med vangebrödra-lag
Andebu -- By i Vestfold, Norge
Hvidding herred -- Härad i Sönderjylland
Skjoldborg -- By i Jylland
Fjeldsted -- By i Jylland
Kjølstrup -- By i Jylland
Tommerup -- By på Fyn
Tolstrup -- By i Jylland
Høgsted -- By i Hjørring amt, Jylland
Venestad -- By i Gärds härad, Skåne
Uggeløse -- By på Själland (St. Hansgildet 1375)

Begreppslistan

Danskt begrepp	Svensk översättning	Förklaring
bystævne	bystämma	Landsbyns formella samlingsmöte
bylov / vedtægt	byalag / stadga	Lokal byordning
granderet	granderätt	Byalagets domfunktion
grandebrev / videbrev	stadgebrev	Skriftlig byordning
grander	grannar / bymedlemmar	Bymän i ett byalag
oldermand	ålderman	Byalagets ledare
bisidder	bisittare	Åldermanns medhjälpare
pantning	pantning	Beslagtagande av egendom som bot
vide	vite	Bot fastställd i stadga
videgælde	vitesgillade	Att betala fastställt vite
retterting	retterting	Kungens högsta domstol
herredsting	häradsting	Lokal domstol
landsting	landsting	Regional domstol
tingvidne / tingsvidne	tingsbevis	Tingsutfärdat intyg
reces	recess	Riksdagsbeslut med lagkraft
fæstebonde	arrendebonde	Bonde som arrenderar jord av godsägare
hoveri	hoveri	Arbetsplikt på godset
tiende	tionde	En tiondel av avkastningen till kyrka/krona
brandstud	brandstud	Plikt att hjälpa brandskadade
stakkelsfjæl	stakkelsfjäl	Bräda som anger vars tur att köra fattiga
stakkelsægt	stakkelsäkt	Plikten att transportera fattiga
skudsmaal	skudsmål	Vandels-/karaktärsintyg från grannar
fæmærke	fämärke	Ägarmärke på djur
gildeskraa	gildeskrå	Gillesordning
værnegilder	värnegillen	Medeltida skyddsgillen
selvtægt	självtäkt	Egenhandsrätt
tremarkssag	tremarksmål	Mål med 3 marks böteskrav
græsjævning	gräsjämning	Fördelning av betesrätten
løkke	inhägnad / beteshage	Inhägnat markområde
indsidder	innejordbrukare	Hyresperson utan egen jord
husbond	husbonde	Jordägare / godsägare
herskab	herrskap	Godsägare
amtmand	amtman	Kunglig ämbetsman över ett amt
lensmand	länsman	Kunglig ämbetsman i ett län
ladefoged	ladefogde	Godsägarens lokale förvaltare
vangebrødre	vangebrödrar	Jordbrukare med gemensam vång
deklaratoriske bestemmelser	deklaratoriska bestämmelser	Lagregler som kan avtalas bort

Tionde kapitlet. Byalagets sakliga kompetens

I. I allmänhet

1. Förhållandet till lag och rätt

Enligt Fyens vedtægt, recesserna och DL har — med successiva utvidgningar — bymännen getts möjlighet att genom vedtægt (stadga) fastställa regler om hägnad, gärde, dike och grind samt särjord (særjord, dvs. individuellt brukad jord), det vill säga alla bestämmelser rörande markfredens upprätthållande, men det tilläggs att bymännen i allmänhet kan fastställa stadgor till byns nytta och bästa. Därav uppstår frågan i vilken utsträckning stadgan kan innehålla regler som strider mot lands- eller rikslagstiftningen eller andra allmängiltiga rättsgrundsatser.

Av själva bemyndigandet till byalagets autonomi (autonomi) torde man kunna härleda att stadgebestämmelserna om markfreden inte behöver ta hänsyn till lagstiftningens bestämmelser på detta område, och vi har också i de föregående kapitlen sett att stadgorna inte tar det minsta hänsyn till lagstiftningens regler, vilka därför måste likställas med vad vi i modern rätt skulle kalla deklaratoriska bestämmelser (deklaratoriske bestemmelser, dvs. regler som kan avtalas bort).

Inte riktigt lika enkelt är frågan såvitt angår andra stadgebestämmelser som är till byns nytta och bästa, i det att uppfyllelsen av detta villkor naturligtvis inte alltid är tillräcklig för att bringa ett område under byalagets kompetens.

I allmänhet kan man fastslå att byalagets kompetens inte sträcker sig utöver sådana regler som kan vara nödvändiga till reglering av de problem som — inom arrendeförhållandets ramar — uppstår vid lantbruksdriftens utövande, vartill kommer fastställande av regler för ordningens upprätthållande i bylaget.

Det finns emellertid i stort sett inga domar som uttalar sig om stadgornas förhållande till lagstiftningen, och man kan överhuvudtaget konstatera att bylaget i talrika fall har antagit bestämmelser vilkas tillämpning man med säkerhet kan förmoda att domstolarna inte kommer att överlåta åt dem själva, och som — om bestämmelserna strider mot lagen — kommer att underkännas av de offentliga domstolarna. Men utan att göra sig förhållandet till lag och rätt synnerligen klart har bylaget säkert i århundraden fastställt regler på områden som redan reglerats av lagstiftningen, och de har tillämpat dessa regler utan domstolarnas medverkan eller godkännande.

De flesta danska stadgor har visserligen blivit tinglysta, men det har inte varit vanligt att häradstinget har underkastat stadgan någon prövning. Tingsmännen har bara utfärdat sedvanligt tingsbevis. En sådan prövning från tingets sida finner vi däremot i Skåne efter 1680, i det att häradsrätterna nästan aldrig försummar att göra det förbehållet i sitt godkännande av stadgorna att intet däri får ändra kunglig lag och rätt, liksom ingen får hindras från att söka sin rätt vid domstolarna.

Åtskilliga stadgor innehåller straff för slagsmål och våld, men i dessa fall är det väl underförstått att våldsmannen dessutom ska stå till ansvar inför övrigheten när det gäller mål av allvarligare karaktär. Gildeskråerna (gildeskraaerne, dvs. gillesordningarna) på Bornholm innehåller liksom de medeltida värnegildena (værnegilder) särskilt gillesstraff — ofta på 1 tunna öl — för den som slår en gillesbroder ihjäl, men även här är det naturligtvis förutsatt att dråparen ställs inför den offentliga domstolen, vilket i några fall direkt har uttalats.[^1] Sådant särskilt straff till byn för våld, stöld och andra grövre förbrytelser är inte vanligt i stadgorna.[^2]

Jag känner bara till ett par fall där domstolarna direkt har tagit ställning till en konflikt mellan en stadgebestämmelse och en i lagstiftningen fastställd regel. Det ena fallet är en rettertingsdom (rettertingsdom, dvs. dom av kungens domstol) 1655.[^3] Ulbølle bymän hade i överensstämmelse med sin stadga företagit husrannsakan över hela byn efter visst korn som stulits från en byman, men Maren Nielsdatter hade vägrat att låta dem rannsaka hos sig och hade därför blivit pantad (pantet, dvs. fått egendom beslagtagen som böter). Det upplyses i målet att det stulna kornet inte påträffades hos Maren, vars husbonde Kaj Lykke låter de andra bymännen, som lyder under ett annat herrskap, åtalas vid häradstinget för att dömas till våldsbötter. Ladefogden hade dessförinnan ålagt bymännen att återlämna det frånpantade godset till Maren, vilket också hade skett. Då det rör sig om ett tremarksmål (tremarkssag) hänskjuter häradsfogden målet till Fyenbo landsting, som under hänvisning till att bymännen har rannsakat utan häradsfogdens närvaro och utan 3 marks deponering (jfr. JL II:96) dömer dem att utge tremarksbötter.

Inför rettertinget förs en ganska förvirrad process om innehållet i JL II:96. Enligt lagen ska ombudsmannen, om han är närvarande, övervaka rannsakan, och landstinget har alltså menat att häradsfogden nu måste träda i dennes ställe (jfr. DL 6—17—15). Bymännen hävdar emellertid att bara husbonden kan vara ombudsman för sina egna bönder och att rannsakan inte heller kan vara beroende av samtycke från Maren Nielsdatters husbonde, som inte kan vara deras ombudsman. Vidare hänvisar bymännen med full rätt till att lagen bara kräver 3 marks deponering när det ska rannsaka i en enskild eller två bymäns gårdar, men inte när det ska ranssakas över hela byn.

Rettertinget förklarar härefter att enär den byalag, varefter de Ulbølle bymän har pantat för 1 tunna öl i Maren Nielsdatters hus, inte från något håll påstås vara ogiltig (eche aff nogen beschyldes), och Maren dessutom har fått sitt pant igen, är därpå för rätta avsagt att bymännen inte för den pantningen kan ådömas tremarksbötter utan för detta åtal fria att vara. Rettertinget tycks här erkänna byalagens giltighet och därmed förmodligen även pantningens laglighet, även om man låter det förbli vid återlämnandet av pantet.

År 1704 inbringas för Fyenbo landsting[^1] Ulbølle mäns klagan över Knud Krag på Rødkilde gård, som de åtalar för att — i strid med byns stadga — ha insatt främmande kreatur på deras samfällighet, vari Rødkildegaard har andel. Landstingsrätten frikänner dock Knud Krag med den motiveringen att stadgan aldrig blivit tillkännagiven för honom och att han inte har satt fler kreatur på marken än han hade rätt till efter gårdens andel och jordvärdering, men att han har förbehållit sig att bortarrendera fällesbetet till vem han vill, vilket också DL 3—13—30 tillåter envar som inte själv har så mycket boskap på marken som han har rätt till.

Bortsett från rannsakan är det sällan som lagstiftningsfrågor utanför de egentliga byuppgifterna behandlas i stadgan, och konflikten mellan bystævne (bystämma) och häradsting beror därför oftast på att bystämman betraktas som första instans för alla klagomål mot grannar, oavsett art, varför stämman i många fall — utan att kunna åberopa direkta stadgebestämmelser — avdömer tvister mellan bymännen. Fall av denna art som bringats fram inför domstolarna, eller som i övrigt belyser den allmänna kompetensen, kommer att framhållas strax nedan under 2, medan några särskilda stadgebestämmelser som intet har med lantbruksdriften att göra kommer att närmare behandlas nedan under II.

Innan dessa frågor behandlas ska vi emellertid undersöka några upplysningar om avgränsningen av byalagets kompetens på områden som visserligen inte direkt behandlas i någon lagbestämmelse, men som faller utanför byalagets rättssfär, däribland frågan om i vilken utsträckning den enskilde bymannen med hänsyn till sina egna intressen kan motsätta sig en stadga.

Vi har — särskilt från Skåne — en rad vittnesbörd om att domstolarna har motsatt sig byalagets försök att ingripa mot bymän som inte uppfyllde sina offentliga plikter och därigenom i många fall ådrog de övriga bymännen större bördor. År 1567 behandlades inför en kunglig kommission ett mål vari ärkediakonen i Lund klagar över Hollumb bymän, emedan de med våld och välde hade pantat en under hospitalet lydande bonde, för att han inte var med dem och de andra skånska bönderna då de för ett år sedan drog till Gønge härad i kamp mot de svenska — rikets fiender. Såvitt kan ses har ärkediakonen vunnit målet på grund av hospitalets särskilda privilegier.[^6]

Då de skånska bönderna år 1672 ålades prestationer till den svenska hären under »durchmarchen«, var det några som undandrog sig sina förpliktelser, och andra måste följaktligen prestera så mycket mer. Resultatet blev att bymännen blev förgrymmade på de försumliga och pantade dem. Några skånska landstingsdomar känner sådana pantningar olagliga, men då man väl inser att de enskildas försumlighet har gått ut över de andra, beordras en allmän utjämning av bördorna i närvaro av kronans befallningsman eller länsman samt herrskapens ombud, så att de skyldiga kan ersätta de andra den merutgift som dessa har haft.[^6]

Ett något liknande mål avdöms 1700 vid Oxie häradsting,[^7] i det att ett byalag har beslutat att de som inte möter med de andra för att köpa den trossutrustning som de ska leverera till hären ska pantas för 1 fjärding öl och en pot brännvin. I överensstämmelse härmed pantas en försumlig av de övriga i hans teltelag (tältlag, vilket förmodligen är en grupp bönder som skulle svara för tält till inkvarterande härfolk), men häradsrätten finner pantningen olaglig.

Det finns också exempel på att bymännen har pantat grander (grannar/bymedlemmar) som varit försumliga med fullgörandet av sitt hoveri (hoveri, dvs. arbetsplikt på godset). Sålunda pantade år 1702 åldermannen i Faarebæk, Oxie härad, en byman som enligt åldermannen hade mött med för få tjänstekarlar för att slå hö på herrgården. Då den berörde bymannen emellertid kunde bevisa att han inte var pliktig att möta med fler folk, befanns pantningen olaglig.[^8] Ett liknande mål uppstår för övrigt i samma by ett tiotal år senare.[^9] Från Baarse härad på Själland hör vi år 1715 att sockenfogden i Engelstrup har stämt samtliga Bøgøsø bymän, emedan de har frånpantat honom en kittel då han inte ville ställa vagnar till körsel av ryttare, och de menade att det tillkom Engelstrup bymän. Målet ser inte ut att ha avslutats.[^10]

I samma härad fastställs det genom en dom år 1719 att 2 bymän i Ørslev skulle återlämna en koppar- och en mässingkittel som de hade frånpantat några grander, emedan dessa inte var med att köra »hovhö«, samt dessutom böta till de fattiga. Pantningen var olaglig, emedan de pantade hade regementskrivarens sedel på att de var fria från sådant arbete.[^11] Domen tar alltså inte principiellt avstånd från tillämpningen av pantning i fall där den pantade försummar en hoveriprestation.

Slutligen ska nämnas ett mål vid Bjerge häradsting 1674, där bymännen pantar en försumlig hovbonde, trots att denne hade herrskapets tillstånd att utebli från arbetet.[^12] Då höslåttern inträdde på Skierrildgaard år 1674 gav godsherren Knud Bille en av sina bönder fri från att delta i arbetet och meddelade ladefogden skriftligen att befrielsen var given, liksom han också lät meddela det till alla som var närvarande vid hovarbetet några dagar i förväg. Hovbönderna hade emellertid en stadga om hur de skulle förhålla sig vid hovarbetet, och i enlighet med denna stadgas bestämmelser pantas den befriade bonden för sin utevaro, och laget dömde att han skulle avge en lie och en halv vagn i pant. Pantningen inbringades för häradstinget, och trots att man skulle tro att godsherren utan vidare kunde befria en av sina bönder från arbete förs det dock en lång rad vittnen om vad som varit sed och bruk på orten beträffande förhållandet mellan hovbönderna. Resultatet blir emellertid att laget döms till att återlämna det pantade godset till ägaren, men enbart det förhållandet att bönderna låter det komma till rättegång med godsherren visar hur fast förankrad föreställningen om solidaritetsplikten beträffande de offentliga bördorna av detta slag har varit.

Om de talrika bestämmelserna i stadgorna angående plikten att yde tionde och hoveri hänvisas till framställningen nedan i avsnitt II.

Man kan vidare resa frågan huruvida den enskilde — även om flertalet inte överskrider de allmänna gränserna för landsbyns självstyre — kan motsätta sig antagandet av en stadga när denna kommer att bli honom till särskild skada.

År 1676 har landsdomaren Jens Lassen, som äger gods i Nørre Bork, Ringkøbing amt, författat en stadga som hans bönder har biträtt och som de vid Nørre Horne härad har stämt de övriga bymännen att samtycka till.[^13] Sockenprästen, som har sin prästgård i byn, protesterar emellertid mot stadgan, och han får amtmannen och ryttarbönderna med i protesten. Amtmannen berättar i sin skriftliga inlaga att ryttarbönderna inför honom har klagat över att stadgan på flera punkter förekommer dem dunkel och för svår att överväga och eftertänka och »udi adskilligt skulde vorde dennem i fremtider utaalelig«. Efter en längre process finner häradsfogden för rätt att eftersom samma videbrev (stadgebrev) i åtskilliga punkter befinns helt otroligt, så att vederbörande bönder riskerar att nödgas lämna sina gårdar om samma videbrev blev undertecknat, och därför husbondes gods kunde bli öde och hans kungliga majestäts skatter och kontributioner kunde gå förlorade, och dessutom amtmannen protesterar på kunglig majestäts vägnar och inte approberar än mindre konfirmerar detta videbrev, eftersom det i många poster strider mot landslagen, mot vilken ingen får förskriva sig (reces 1643 II—18 var anfört av amtmannen), så visste häradsfogden inte rättare än att frikänna de instämda bymännen från åtalet att samtycka.

Efter denna salut är det ju av intresse att undersöka vilka bestämmelser i videbrevet som kan vara så outhärdliga att de berättigar sådana hårda ord. Det är emellertid svårt att se att det har legat realiteter bakom den drastiska proceduren. Videbrevet består av 3 punkter. Punkt 1 handlar om hägnadspliktenten och innehåller de sedvanliga bestämmelserna om fredningstider och om upptagning av boskap i vången samt fastställande av tidpunkterna för skörd och höslåtter. Punkt 2 bestämmer att envars dike för toft och åkerrenar ska vara slutet till Valborgsmässan, liksom markvägen ska vara iståndssatt till den förelagda tiden. Det fastställs böter för den som plöjer en renbror (renbroder, dvs. avgränsning mellan åkrar) för nära, och det ska vara gemensam herde. Punkt 3 bestämmer att ingen får gräva torv på marsken väster om en närmare angiven gård, men vad de behöver till dikena ska de hämta på heden. Vidare bestämmelser om pantning och böternas fördelning. Böterna varierar från ½ till 10 riksdaler, och det sistnämnda beloppet är ju ganska stort, men är egentligen också det enda säregna vid denna stadga. Det har nog legat andra stridigheter bakom sockenprästen aktion än de rent sakliga hänsyn. Hänvisningen till att stadgan strider mot landslagen är heller inte närmare dokumenterad.

Att den som otillbörligt lider skada av en stadga kan motsätta sig dess samtycke torde dock vara sannolikt, och detsamma gäller senare beslut på bystämman. Ett förbehåll härom finns i en stadga för Kippinge, Maribo amt, från andra hälften av 1700-talet, som förmodligen är författad av amtmannen eller annan överhet. Det heter däri:[^14] Vad de flesta bönder i en by beslutar till byns uppkomst antingen med inhägnader eller med fredning, det får inte en eller två upphäva, utom om deras gård därigenom helt blir ruinerad, ty om så är, bör amtmannen först underrättas. Se även det ovan på s. 133 refererade Haderslev amtsdekretet 23. 3. 1724.

En liknande fråga behandlas i ett mål vid Sjællands landsting på 1700-talet,[^15] vari det upplyses att en jordägare har antagit en herde för att vakta sina kreatur, då han anser att byns herde uppvisar försumlighet. De andra bymännen avkräver honom emellertid bidrag till vangevaktarens (vangevogterens) lön, och landstingsrätten dömer honom att betala under hänvisning till att han inte i tid har besvärat sig för vederbörande, så att herden kunde ha fått en tillsägelse att göra sin plikt, samt under hänvisning till DL 3—13—31.

På samma sätt som envar ska ta del i de gemensamma plikterna, måste fördelningen av byns gemensamma intäkter naturligtvis också ske efter gårdarnas storlek. Därför åtalade Jens Høg i Skibylunde sina grander år 1626, emedan de hade vägrat att utbetala honom hans andel i byns græsgæld (betesavgift), efter att den del som var utlagd till byns gagn och bästa hade dragits från intäkten. Bymännen svarade emellertid att när Jens Høg ville hålla byns fålla med dem och vara en av de 4 männen med dem, så skulle han också få sin andel, vartill Jens Høg förklarar att han vill åtaga sig samma plikter som sin företrädare. Häradsfogden förpliktar bymännen att göra Jens Høg riktig redovisning, då de inte med något brev eller på annat sätt har kunnat befria sig från åtalet.[^15]

2. Förhållandet till domstolarna

I några fall innehåller stadgan själv uttalanden om förhållandet mellan bystämman och häradstinget, och i det hänseendet måste först och främst nämnas den allmänt förekommande regeln att ingen får åtala sin granne vid tinget innan han har åtalat honom inför åldermannen eller bystämman. Regeln kan vara olika utformad. Sålunda bestämmer en del stadgor kort och gott att envar som har något klagomål mot sin granne ska föra klagomålet inför åldermannen och inte inför häradstinget,[^16] medan andra uttryckligen begränsar förbudet mot att gå till tings till mål som behandlas i stadgan.[^17] Rostgaards skrå § 18 (DVV I:66) och den därmed besläktade Sneslev stadgan 1649 (DVV I:176) vill bara undanta mål som gäller liv och ära, och detsamma gäller Kollerup 1742 § 49 (DVV II:49), som dock tillägger skuldmål. Två stadgor från Odense amt[^18] undantar herrskapsmål, och den ena dessutom mål om kyrkogäld, vilket förmodligen avser tiondefordringar, medan en tredje fynsk stadga fastlägger bystämmans kompetens till sådana mål av vilka herrskapet kan ha brøst (brøst, dvs. skada/intresse), men som inte angår häradstinget, vilket förmodligen vill säga sådana mål för vilka det inte finns fastställda böter i lagen.[^19] Å andra sidan förbjuder Saksild byskrå 1660 IX § 2 (DVV II:345) att bymännen går till tings om det inte gäller ett sådant mål som grannar och bymän inte får eller kan avgöra.

I stadgan för Herrested, Svendborg amt 1731 VII § 14 (DVV IV:192) bestäms att om det uppstår någon oenighet mellan bymännen, deras hustrur eller tjänstefolk och gårdsmän eller innejordbrukare, som inte berör byns angelägenheter, får åldermannen inte sammankalla bymännen därom vid 4 marks straff. Men kan de inte enas själva, så får den som klagar ta två av grannarna som kan förlikas dem, och hjälper det inte, måste det tillkännages för herrskapet. Å andra sidan är några andra fynska stadgor mycket vittgående i sina krav på att alla mål ska avgöras i byn. Sålunda bestämmer Bjerne, Svendborg amt, 1593 § 8 (DVV III:486) att ålderman och bisittare ska avdöma alla mål, antingen det gäller skuldmål eller andra mål, och de ska inte föras till häradstinget. Om det finns invändningar ska vittnesbörd föras liksom vid tinget. På samma sätt bestämmer stadgorna för Rønninge, Odense amt 1601 § 38 (DVV I:284) och Kværndrup, Svendborg amt, 1709 (DVV I:413) att mål om ostridig skuld ska behandlas av åldermannen.

Några stadgor känner överhuvudtaget inte pantning utan fastställer att alla överträdelser av stadgans bestämmelser ska åtalas vid häradstinget.[^20]

Det kommer att framgå av framställningen nedan s. 397 ff angående proceduren i bymål att tvister ofta har avgjorts genom 4 mäns skiljedom. När förlikning uppnåddes på grundval av en sådan skiljedom har det ofta varit sedvana att förlikningen lades fram inför rätten och tingsbevis utfärdades. Sålunda ges år 1606 tingsbevis vid Flakkebjerg häradsting om en förlikning som medlats av 4 män mellan några bymän. Förlikningen innebär att de ska vara goda vänner åt alla sidor, och den som först bryter förlikningen ska ge husbonden ett par stutar, fogden en klädesdel och bymännen 1 tunna öl, och ingen ge sin sak till tings förrän han tillkännager det för bymännen vid samma böter. S. Sørensen Kistrup har på Fyn funnit åtskilliga exempel på att avgörelser av bystämman har blivit upplästa vid tinget, och han nämner bland annat ett tingsbevis angående ett slagsmål i Heldager, för vilket åldermannen hade pantat och bymännen därefter förlikat parterna. De som först bryter freden ska böta 1 ørte (mått för spannmål) havre till husbonden och 1 tunna öl till byn. Enligt ett tingsbevis 8. 9. 1665 har förlikning uppnåtts mellan bymännen i Skarø: den som först bryter förlikningen ger en oxe till husbonden och 1 tunna öl till byn. Den 8. 1. 1666 ges ett motsvarande tingsbevis i Sunds härad.

Mycket ofta har förlikningen emellertid först kommit till stånd inför rätten, men dess innehåll är detsamma som om resultatet hade uppnåtts i byn. Vid Ølstykke häradsting uppnås år 1625 förlikning mellan Christen Hansen i Værløse och hans bymän om att den förstnämnde ska ge 1 tunna god öl för ofred i vången, och vid Smørum häradsting ingås 1631 en förlikning om betesavgift, varvid bestäms att den som bryter förlikningen ska ge sitt herrskap en stalloxe, de fattiga 4 slättedaler och bylaget 1 tunna öl.[^23] År 1652 förliks ett ärekränkningsmål vid Skam häradsting,[^24] så att den som först säger den andre ett ont ord ska böta till byn 1 tunna öl och 1 ørte havre till herrskapet.

I de ovan nämnda fallen har det dock knappast varit fråga om egentlig skiljedom, men i övrigt kan man ju inte räkna med att bymännen har gjort sig den rättsliga karaktären av sin procedur klar. Där det är fråga om en egentlig skiljedom måste domstolarna enligt DL 1—6—1 respektera avgörandet, men där skiljedomarna inte kan nå till något flertal måste domstolarna vara behöriga att avdöma frågan. Sålunda en Fyenbo landstingsdom 1694,[^25] som ålägger parterna att hägna i överensstämmelse med ett äldre tingsbevis, trots att tvisten hade hänskjutits till 8 mäns skiljedom. Då den ena partens 4 män var av en annan mening än den andra partens 4 män, befanns målet inte kunna avvisas.

Man måste utgå från att domstolarna inte på något sätt har känt sig bundna av stadgornas egen kompetensbestämmelse utan har tagit självständig ställning till frågan huruvida ett mål lagligen kunde behandlas av bystämman, och om detta måste besvaras nekande, har man underkänt pantningen utan hänsyn till den formella regeln om att bymännen först ska klaga till åldermannen. Værløse, Tokkerup och Ebbeskov bymäns stadga innehöll en sådan regel, enligt vilken ingen fick klaga någon inför herrskap eller vid tinge vid en tunna öls förverkande, och i enlighet med denna bestämmelse pantar de en gång år 1596 en byman i Ebbeskov, Oluf Isaksen, som emellertid inbringar målet inför domstolarna.[^26]

Det framgår inte av rättsreferaten vad det är för ett förhållande som har föranlett det ursprungliga målet, men inför domstolarna rör det sig bara om huruvida bymännen hade rätt att panta efter den nämnda stadgebestämmelsen.

Då bymännen av Oluf Isaksens herrskap åtalas för våld och härjning till 40 marks böter, hänskjuts målet till Sjællands landsting. Bymännen hänvisar till att stadgan måste vara giltig efter recessen, men herrskapets ombud yrkar dom för härjning. Landstingsrätten uttalar att enär Værløse, Tokkerup och Ebbeskov bymän har gjort samling och dragit in i Oluf Isaksens gård och där »loug wfordielt« och mot hans vilja har frånpantat honom en bryggeredskap, och det efter en vide och stadga som förenämnda bymän själva har gjort och som är mot lagen, i det den minskar konungens rätt som lagen tillstadjer, och då vidare deras byalag inte heller är till den gemene mannens bästa och annan bys nytta om hägnad och annat som recessen omnämner, utan allenast att söka bondens skada och fördärv med dryck och annat, och lagen i sin 2. bok 20. kap. (EsjL II:16) klart förmenar: »end far mand til bondens gaard og gør nogen vold, tager hand noget eller bryder vold eller hugger ulovligt med 5 mænd, da bøde hovedmanden 40 mark, og de, som var i følge med ham, hver 3 mark«, med mera som samma kapitel innehåller, och efter sådant tillfälle, samt emedan de förenämnda männen sålunda har dragit in på bondens gård och olagligen fråntagit honom hans gods, så bör den som var anförare böta sina 40 mark, och de som var med honom, var och en böta sina 3 mark.

Det framgår klart av målet att bestämmelsen om att man inte får söka tinget innan man har sökt åldermannen inte tillerkänns någon verkan, i det den minskar konungens rätt, det vill säga håller sådana mål från tinget som rätteligen borde behandlas där, så att konungen inte får del i böterna. Men då det inte framgår av målet vad som har varit den ursprungliga orsaken till tvisten, är det omöjligt att säga något om omfattningen av landstingets fördömande. Under alla omständigheter har landstinget överhuvudtaget inte velat tillerkänna stadgan någon betydelse, dels då bymännen har gjort den själva, jfr. ovan s. 84, dels då den inte uppfyller lagstiftningens allmänna villkor om att vara till byns nytta. Man kan nog inte tillskriva domen någon betydelse utöver det konkreta målet.

De hundratals mål rörande pantningar som finns i tingböckerna vittnar om att häradstinget i praktiken har varit ett slags andra instans i förhållande till bystämman, så att den byman som inte var nöjd med åldermanns eller bystämmans avgörande och som menade att en pantning var olaglig kunde gå till tings och kräva den upphävd. Även stadgorna utgår ibland från en sådan instansordning. Lumby 1592 § 4 (DVV I:328) bestämmer att om bymännen har avgjort ett mål och den dömde sedan går till tinget men avgörandet bekräftas, så ska han böta till byn.[^27] I detta fall är bestämmelsen riktad mot den byman som fördrister sig att söka få byalagets avgörande upphävt, men i Bælum 1712 § 57 (DVV II:117) sägs det uttryckligen att om målet är av den beskaffenhet att det inte kan få sitt slutliga avgörande vid bystämman, får den dömde anmäla saken för övrigheten, men han får inte göra det innan granderätten (granderetten, dvs. bydomstolen) har haft den till behandling. Även Saksild 1705 § 3 (DVV II:336) och Rude 1743 § 3 (DVV II:362) utgår från att bymannen har rätt att söka få en bydomsavgörelse upphävd vid tinget och tillägger att om häradsrätten underkänner åldermanns avgörande ska han ge respektive ett och ett halvt lod silver och 1 tunna öl i straff och ändå vara ålderman året ut. Här är häradsrätten alltså betraktad som en egentlig överinstans som ska utgöra en garanti mot oriktiga avgöranden av åldermannen.

Då vi därefter ska gå över till att genomgå de framdragna domarna som avgör frågan om en pantnings laglighet, måste det inledningsvis anmärkas att samtliga genomgångna mål i hög grad bär prägel av ett konkret ställningstagande utan tanke på eventuella vidare konsekvenser. Då det bara har varit avsikten att nå fram till ett avgörande av de enskilda målen efter rätt och billighet, har man inte tagit det så noga med att avväga en eventuell vidare konsekvens av de argument som används i domsmotiveringen.

Domstolarnas formella inställning till byavgöranden är mycket varierande, oavsett om det gäller fördömande eller erkännande domar. Tingsmålet har i regel uppstått på det sättet att en byman har blivit pantad av grander, varefter han åtalar granderna vid tinget för olaglig pantning och yrkar att han tillerkänns sitt frånpantade gods och eventuellt vålds- och härjningsbötter. Om domstolarna har funnit pantningen laglig, är det enklaste sättet att frikänna bylaget, som i regel har instämts genom åldermannen, och överlåta den vidare verkställigheten till bymännen själva. Sålunda till exempel Viborg landsting 1637[^28] i ett mål där en byman hade klagat över att granderna hade pantat honom. Videbrevet av 13. 6. 1624 bestämde bland annat att den som driver eller tjudrar på ängen, så vitt som granderna har beslutat att hägna, ska böta 1 tunna öl till granderna. Item den som inte vill följa med att panta utan lagligt förfall ska ge 1 tunna öl. För överträdelse av dessa bestämmelser hade de frånpantat honom en vagn.

Häradsrätten godkände pantningen under hänvisning till att stadgan var samtyckt och beseglad samt till att bymännen hade erbjudit klaganden sin vagn igen mot att han betalade de påbjudna böterna. Häradsfogden kan därför inte tillstadja något klagomål så länge videbrevet står vid makt. Landstingsrätten stadfäster domen med liknande anmärkningar, i det den hänvisar till att klaganden har vägrat att rätta för sig.

Vidare kan nämnas en dom från Flakkebjerg härad 1602,[^29] som godkänner att byn har pantat en man emedan han hade hållit sina stutar från gemensam hjord, men det »blev efterladt, at han skulde have sit pant igen denne gang for hans husbonds skyld og godtfolks bøns skyld, og saa fremdeles forlige, at det skal være med deres plovstude af begge byer at bortdrive, som det har været af arilds tid«. Hänvisning till gammal sedvana kunde tyda på att bestämmelsen om stutarna inte finns i en skriftlig stadga, men detta har häradsrätten alltså inte lagt vikt vid.

I en häradstingsdom från Sluds härad 1654 godkänns en pantning med hänvisning till recessen, men de närmare omständigheterna är inte upplysta.

En mer aktiv inställning till byalagets kompetens finner vi i den ovan på s. 86 refererade domen av Lollands landsting 1669, som efter att ha godkänt pantningen ålägger klaganden att inlösa sitt pant inom 3 dagar vid dess förverkande. Här tillerkänner domen alltså pantningen direkt domskraft.

Det finns också exempel på att bylaget, efter att ha dömt en granne till betalning av böter, söker dessa indrivna vid tinget. Sålunda döms Maren Chrestensdatter år 1623 av Viborg landsting till att betala bylaget 2 slättedaler och 8 skilling som bymännen har ålagt henne för överträdelse av stadgan, trots att hon själv anser att böterna inte kan bli mer än 8 skilling,[^31] och inför Herlufsholms birkerätt söks år 1634 en tjänstekarl till betalning av 1 fjärding öl som dannemän hade ådömt honom, emedan han hade överfallit åldermannen och andra vid bygillet.[^32] Domen är inte känd.

I några mål ser det ut som om det överhuvudtaget inte har förekommit något bymål utan att de skyldiga direkt söks vid tinget till betalning av böter efter stadgan. Detta gäller sålunda en Viborg landstingsdom 1638,[^33] varigenom bymännen i Lilballe får stadfäst en häradstingsdom som dömde en byman att betala bylaget 1 tunna öl som han hade lovat dem till begravningsöl för sin tjänstedräng. Gentemot sådana rena gillesfrågor tycks Herlufsholms birk emellertid ha intagit den ståndpunkten att bylaget själv får klara sakerna och inte blanda in tinget i dessa mål. År 1635 har en byman från Naaby nämligen instämt sina grander inför nämnda birketing och krävt dom för att det ska tutats på gatan innan det dricks öl, så att ingen ska dricka det i smyg. Såvitt synes gällde det även här gravöl. Birketingsdomen förklarar emellertid att bymännen ska dra hem och rätta sig efter sin byalag, och åldermannen ska skaffa dem lag och rätt i den utsträckning det följer av byalagen, och så länge denna står vid makt.[^34]

Slutligen kan nämnas två häradstingsmål från Själland respektive Skåne, där det inte heller tycks ha förekommit något bymål före tingsmålet och där tinget i bägge fallen avgör målet i överensstämmelse med sedvana respektive stadga. Bylaget i Saltoby sökte år 1602 en granne som inte ville köra fattiga ur by i överensstämmelse med gammal sed och bruk. Domen förklarar att enär det är en stadga här i landet att när fattiga förs ur by för att få allmosa i Guds namn, ska grannarna åtaga sig körseln efter tur, granne från granne, by från by, och ingen vara förskonad härifrån, så visste fogden inte rättare än att finna den åtalade pliktig att köra fattiga ur by när turen kom till honom, och gör han det inte, får bymännen ta så gott ett pant från honom som svarar mot den resa han skulle ha företagit.[^35] År 1669 åtalar bylaget i Syndersløv, Gärds härad, en byman till betalning av några gärdselstavar han har huggit, samt att ge byn 1 tunna öl i bot. Häradstinget dömer mannen i överensstämmelse med stadgan att betala stavarnas värde och 1 tunna öl.[^36]

Medan de flesta domar likställer gammal sedvana med skriven stadga, har Flakkebjerg häradsting år 1608[^37] underkänt en pantning emedan byn inte hade någon skriftlig byalag. Målet, som inte är närmare refererat, avslutas med följande dom: Enär Lundby män åberopar sin gamla stadga och byalag, ehuru de inte har någon skriven byalag, och de däruppå har pantat Thomas Inde och inte talat dem till rätta, så kan vi inte annat än finna för rätt att de har försett sig däruti, så att de bör skaffa honom hans pant igen och inte sedan panta honom eller någon annan förrän oväldiga män tycker och ser vilken brist som finns och sedan gå därom som rätt är. Samma ståndpunkt intar Hvidding häradstingsdom 1691,[^38] vari det heter att väl är klaganden skyldig att hålla vide och stadga med sina andra grannar i byn, dock enär den anklagade varken inför rätten eller till doms har framlagt något grandevilkaarsbrev (stadgebrev), som de sinsemellan har upprättat och av klaganden samtyckt, att han skulle föda herden och markmannen av 1½ gård, inte heller bevisligen att de efter lagens (JL) III:57 har sökt klaganden vid lag och rätt emedan han inte ville videgælde (betala stadgebötter), så ses det inte att han med fog kan pantas, utan han bör sitt pant igen utan skada utlämnas och inte heller ses att han ska svara till någon bot som han av grannarna anklages för. Den senare hälften av domen är intressant, emedan den visar dels att landsbyns självstyre erkänns utanför de områden där DL var gällande, dels att JL III:57 har betraktats som ett allmänt bemyndigande för bymännen att ålägga böter, men att tvångsverkställigheten skulle ske vid tinget, inte genom pantning. Det framgår ju av målet att det inte, som i JL III:57, rör sig om hägnadspliktenten.

Även om tinget erkänner stadgebestämmelsen kan en pantning naturligtvis underkännas om stadgans formella regler inte har iakttagits. Hvidding häradsting avkunnar 13. 6. 1692 en dom vari det heter att eftersom Nørre Skærbæk män har slagit mer hö än samtliga bymän hade enats om, så gagnar det dem inte att de hänvisar till att de hade ingått en ny överenskommelse med prästen, ty de borde också ha låtit de andra lottägarna i Søndre Skærbæk veta det och enats med dem innan de slog sin äng, eftersom de har mark i fälleskap, och Nørre Skærbæk har därför försett sig mot § 7 i deras grandebrev (stadgebrev) och bör därför enligt detta brevs innehåll böta 1 riksdaler till herrskapet. Men de bör vara fria från böter till bymännen, enär Södra Skærbæk inte har brukat den procedur med sin pantning som har varit sedvanlig eller som deras grandebrev innehåller, utan av egen myndighet stillatigande pantat dem på deras ängar och inte vid eller i deras hus. Södra Skærbæk män har också betjänat sig av den myndighet som efter deras grandebrevs § 9 tillkommer pantemännen, och av sådant skäl är deras förseelse långt större än Norra Skærbæk mäns förseelse, och Södra Skærbæk män bör därför efter grandebrevet böta till herrskap och byalag och dessutom ge Norra Skærbæk män deras pant igen.

I åtskilliga av de privata domsamlingarna från 1500- och 1600-talen har det upptagits en norrjylländsk landstingsdom från 1522, som alltså måste ha fått allmän spridning som prejudikat.[^39] Länsmannen på Mariager slott hade instämt »Per Chrestensen ij Bierregrauff . . . for hand ij Bierregrauff grandelaug skulle haffue laditt fordidle Rasmus Espensen ij Bierregraff for nogen breffue som lyder paa en gaard fred endog saadane breffue icke skal were thierris wiide och widthect anrorende . . . sammeledis hagde hidsteffnid Jens Michelsen och Olluf Persen som skulle were fougder ij same grandelaug for the haffuer wndt horingh offuer for.n Rasmus Espensen, thisligiste hagde hid steffnid OP, LJ och thierris medbrødre horingh, som for.n RE diellt haffuer . . .«. Vi hör alltså här om en regelrätt rättegång i bylaget. Om orsaken heter det i domen: »Per Chrestensen ij Bierregrauff att haffue laditt fordidle RE ibm. och gaff hannom sagh, for hand forholler nogen clage breffue och winder paa hannom for en bordag (baardag = slagsmål) han med hannom giortt haffuer endog sagen forliitt war, som thet dielsbreff wider bemeller«. Att sakens orsak är ett slagsmål med brott mot gårdsfreden är alltså tydligt nog, men vad som har hänt i målet innan det behandlades vid det omtalda förhörsförfarandet i bylaget är inte fullt så klart. Det måste förmodligen ha upptagits tingsbevis i målet, och därpå tyder domskonklusionen också: enär den sak om de förenämnda breven inte angår Bjerregrav mäns vide och stadga utan är ett mål som borde behandlas på häradstinget, så finner rätten att Rasmus Espensen må vara kvitt den omhandlade fördömelsen. Domen anser alltså byalagets domfällelse maktlös, och om målet ska ha ett avgörande måste man alltså väcka åtal vid tinget.

Att bymännen själva var av den uppfattningen att slagsmål skulle avdömas i byn framgår av åtskilliga stadgor och framhölls under ett mål vid Smørum häradsting 1627,[^41] där en byman i Aagerup åtalar Perstrup bymän emedan de hade pantat honom. Perstrup förklarar att orsaken till pantningen var att vederbörande hade överfallit en av deras grander efter gemensamt gille mellan de två byarna, och därför hade de pantat honom efter recessen. Häradsfogden invänder emellertid att recessen inte förmenar om gillessed och utser 12 synsmän till utlåtande. Synsmännen förklarar att det inte har begåtts våld eller rån utan pantats efter stadgan. Målets vidare förlopp är inte känt.

Frågan om lagligheten av en pantning ligger till prövning för rettertinget under ett mål 1635,[^42] men det framgår inte av målet vad som har varit orsaken till pantningen bortsett från en hänvisning till brott mot vide och stadga. Häradsfogden har emellertid frikänt bylaget, medan det i Skånes landstingsdom heter: enär det av processen framgår att förenämnda Hosinge män med våld har gått in i AJ:s gård och — som de kallar det — har uttagit var sitt pant, så kan sådan otillbörlighet inte räknas som pant, vilket med all billighet och kristligt bör ske, utan eraktas som våld och rånsgärning, i det de inte har velat låta sig nöja utan tagit var sitt. Ty visste vi inte tingfogdens dom att följa utan finner den maktlös och envar skaffa honom sitt gods igen, förutom för deras grova förseelse stå till rätta efter jydska och skånska lagen och böta var sina 3 mark.

Landstinget har alltså inte underkänt byavgörandets laglighet utan bara det våldsamma tillvägagångssättet och det förhållandet att de har tagit var sitt pant. Rettertinget förklarar emellertid uttryckligen att det inte är lagligen bevisat för landsdomaren att Hosinge bymän hade laglig och noggrant angiven orsak till pantningen, varför landsdomaren inte har gjort någon orätt med sin dom (även om han alltså inte har tagit ståndpunkt till om han fann orsaken laglig). Det är emellertid anmärkningsvärt att rettertinget inte vill gå med på att döma bymännen för våld och rån: enär pantning skett av missförstånd bör bymännen ge AJ sitt frånntagna pant eller dess värde igen samt kost och fortäring, men vara fria för vålds- och rånsdomfällelse.

Ägarna av den åkerjord som hör under köpstaden Lund i Skåne har uppenbarligen varit organiserade i ett särskilt lag av vangebrödrar (vangebrødre, dvs. vångbröder) med en ålderman i spetsen, ty av en dom vid Skånes landsting 1667[^43] erfar vi att åldermannen har frånpantat Anna Skultes i Lund en spegel, emedan det var brott mot gärdet om hennes markjord. Landstinget erkänner att pantningen har skett i enlighet med recessen, som påbjuder att en eller två grander inte får kullkasta vad samtliga bymän samtyckt, vilket inte kan eraktas annat än skäligt, men då Anna Skultes framlägger stadsskribentens intyg om att den ifrågavarande jorden vid arvskifte hade gått ur hennes ägo vid den tidpunkt då förseelsen ägde rum, kan hon ju inte vara pliktig att svara för vångegärdet. Den nuvarande ägaren har då också inför rätten förklarat sig villig att åtaga sig ansvaret både till vide och annat med de andra vangebröderna, varför rätten ålägger åldermannen att skaffa Anna Skultes hennes spegel igen. Och om någon av vangebröderna har fått skada av det olagliga hägnet, så får de söka vederbörande efter lagligt förfarande. Om utdömande av vålds- eller rånsbötter är det överhuvudtaget inte tal, och landstinget erkänner klart bymännens pantningsrätt.

Då bystämman i långt högre grad än häradstinget har kännedom om de lokala förhållandena, kan stämman på olika sätt användas i den offentliga processen. Det kan i detta sammanhang erinras om regler i SKL 148 om tillkännagivande av hittegods på gadestævne (gatstämma), vilken visserligen i JL II:111 har blivit en regel om att godset ska tillkännagivs på kyrkostämma eller vid tinge, jfr. DL 5—9—1, vilket dock inte förhindrar att tillkännagivande ofta ägde rum på gatstämman.

När en man finner sitt kreatur i en annan mans besittning kan han kräva av innehavaren att denne avlägger ed på att kreaturet är hans hemfödning, och han ska bevisa det med sina grannar. Kan han inte bevisa sin hemul, måste han påvisa sitt fämärke (fæmærke, dvs. ägarmärke på djur) på djuret och bevisa med sina grannar att det är hans hemfödning, JL II:104, DL 6—17—6 och 8. I sådana mål har bystämmans vittnesbörd betydelse för ett offentligt mål, jfr. även EsjL III:20—21.

I många offentliga brottmål är det av betydelse för den tilltalade att bevisa sin oberyktadhet, och grannarnas skudsmål (skudsmaal, dvs. rekommendation/intyg om vandel) är i det hänseendet ett avgörande bevis. Särskilt tycks det vara sedvana i Norge att kräva framskaffande av den tilltalades »grandeskel«, det vill säga grannarnas utsaga om att vederbörande alltid har varit en obesutten man. I ett rättsmål från Andebu, Vestfold 1464 ålades Erling Haavardssøn att framskaffa sitt grandeskel, och han framställer därefter alla sina grannar, som bekräftade med sin ed att de kunde minnas honom ofödd i grandelaget och att de intet visste annat än gott om honom.[^44] På liknande sätt framförde en tilltalad 1484 alla sina grannar, som samtliga var villiga att svära på att de aldrig hade hört annat än gott om den tilltalade alltifrån dennes barndom.[^45]

Även i Danmark har grannars skudsmål haft betydelse. Exempelvis bevisade en bonde som var åtalad för stöld vid Skånes landsting 1667, med sina grannars vittnesbörd, att han var en obesutten man,[^46] och i ett lägersmål vid samma landsting 1673 framlägges likaså skudsmål av grander och grannar.[^47] År 1670 instämmer den kunglige befallningsmannen alla Hollembo bymän i Nor härad och begär att en för trolldom misstänkt kvinna ska avkrävas sitt skudsmål av dem.[^48]

Byalagets rannsakan efter stulna varor har säkerligen också ofta blivit efterföljd av ett offentligt mål.

De framdragna domarna tecknar bara några spridda drag av förhållandet mellan byalag och domstolar, ty dels är materialet sparsamt, dels har de enskilda domarna bara haft till avsikt att finna en förnuftig lösning av det enskilda målet. Någon översikt över avgränsningen av byalagets kompetens kan vi i varje fall inte få, förrän byalagets förhållande till de enskilda medlemmarna och till tredje man, framför allt jordägaren, har blivit närmare belyst. En sammanfattning av domarnas ställning till frågan och sanktionerna gentemot bylaget med anledning av en olaglig pantning kommer likaså att uppskjutas till slutet av det följande avsnittet.

3. Förhållandet till tredje mans rätt

Bymännen kan naturligtvis inte fastställa stadga angående andra förhållanden än dem de själva har rådighet över, och då bönderna vid den tid då vi från stadgor och tingböcker har visst kännedom om byalagets verksamhet så gott som alla är arrendebönder, innebär det alltså i första hand att bönderna bara kan fatta beslut om lantbruksdriften inom arrendeförhållandets ramar. Det framgår emellertid av de föregående kapitlen att bönderna, med respektive herrskapets stillatigande samtycke och utan att domstolarna ex officio har beaktat kompetensfrågan, i många fall har uppträtt utan herrskapets medverkan i mål som rörde rättigheter av varaktig betydelse för fastighetens värde. Där frågan av den ena eller andra parten reses inför domstolarna måste dessa dock ta positiv ställning till kompetensfrågan, och vi har en rad mål till belysning av denna ställningstagande.

Först och främst är det naturligtvis klart att bönderna inte kan avhända sitt herrskapets egendom utan dessas samtycke och medverkan, och detta gäller även mageskifte av egendom. Detta har då också fastslagits i två rettertingsdomar från 1500-talet.

Av en rettertingsdom från 1543[^49] framgår att Eiler Rønnow har gjort en affär med Tommerup bymän, enligt vilken han skulle ha en skog kallad Brydsbjerg, medan Tommerup förmodligen i gengäld skulle ha annan jord, vilket dock inte framgår av domsreferatet. Eiler Rønnow skulle dessutom ha betes- och skogsavverkningsrätt i Tommerup till sin gård i Brylle. Rettertinget avkunnar emellertid följande dom: sade vi därpå för rätta att förenämnda brev inte bör ha någon kraft, enär ingen på kronans vägnar med kungens fullmakt har varit därvid och samtyckt, och inte heller de andra lottägarna i Tommerup, utan allenast bönderna i Tommerup. Desslikes om den betes- och skogsavverkningsrätt som så var angiven, enär det har gjorts markskillnad mellan Brylle och Tommerup och Eiler Rønnow inte befinns efter lagen ha någon del och lott i Tommerup mark till den gården i Brylle, så bör Eiler Rønnow ingen bruklighet ha i Tommerup vare sig med betesmark eller annan bruklighe, och förenämnda Brydsbjerg gå under rep och riktigt mått, och varje lottägare i Tommerup fånga däri sin andel, som han med rätta bör efter lagen.

Under första hälften av 1500-talet har Johan Urne genomfört en rad mageskiften med kronans bönder i Langaa, men då han vill inhägna det jordområde han därigenom har uppnått för bönderna klagan mot honom, och under rättegången hävdar kronans länsman att alla mageskiftena är ogiltiga, då de genomförts utan kronans samtycke. Johan Urnes arvingar framlägger emellertid ett påbud från kungens fader om att goda män skulle undersöka om kronans tjänare hade fått fyldest för de mageskiften som skett under hans nådes regeringstid, varför de hävdar att kronan har godkänt mageskiftena. Därtill svarade kronans länsman att Johan Urne hade genomfört alla mageskiftena utan kungens beviljande, bortsett från den befallningen till goda män att ha uppsikt med att det skedde kronans bönder fyldest, vilket dock inte har skett, varför han yrkar att jorden ska gå tillbaka till kronans gårdar. Rettertinget fastslår att alla mageskiftena bör vara utan kraft och gå tillbaka till kronans gårdar.[^49b]

Arrendebönderna får inte heller framuthyra den arrenderade fastigheten, och överträdelse av detta förbud medför arrendets förlust, jfr. Frederik I:s förordning 1523 och rettertingsdom 1539,[^51] varav likaså framgår att det var förbjudet utan jorddrottens samtycke att gräva diken eller gravar om en äng, se strax nedan. Lika litet kan bönderna med bindande verkan besluta att de själva ska skifta och repa fastigheterna sinsemellan, vilket framgår av en Viborg landstingsdom 1638,[^52] som underkänner 12 bymäns syn och skifte med den motiveringen att granskningen rörde skillnad mellan egendom och skogsandelar, varför den — då marken inte tidigare var repad — inte kunde vara till hinder för laglig repning.

I detta sammanhang kan också nämnas en själländsk landstingsdom 1678,[^53] som underkänner en pantning som Husum bymän har företagit hos Drønshøj bymän på grund av en skilnadstvist. Domen motiveras med att pantningen är mot lagen, och Husum bymän döms att skaffa pantet eller dess värde igen samt böta sina våldsbötter. Angående skilnadstvisten hänvisas till eventuell klagan på de tillbörliga ställena.

När det inte hänvisas till sedvanlig rättegång beror det väl på att bymännen framför allt måste inbringa ett sådant fastighetsmål för herrskapet.

Bara såvitt angår avplöjning och avslagning — alltså mindre skilnadstvister — är det uttryckligen i reces 1558 § 14 och DL 1—4—16 bestämt att kallelse bara ska ges den som har vållat skadan, men inte hans jorddrot, varav man förmodligen har rätt att sluta att den skadelidande också kan uppträda på egen hand. Där det däremot är tvist om rätten till en hel grund kan bönderna inte uppträda på egen hand. Detta följer av arrendeförhållandets natur och är fastslaget i en dom vid Viborg landsting 1638.[^54] Mjölnaren i Gammelby låg i tvist med Tolstrup bymän om rätten till en äng som han hade i bruk, men som bymännen påstod bara var upplåten honom av dem mot en särskild betalning i matvaror och 1 tunna öl. Det framlägges i målet motstridiga tingsbevis, men häradsfogden (genom sättefogden) finner för rätt att enär bymännen fullständigt och fast vid sin högsta helgoneds ed erkänner förenämnda ängsjord som sin rätta bondeegendom till sina gårdar, var och en sin lott och del, så visste fogden inte annat att säga därpå än att den ängsjorden bör tillfölja de Tolstrup bymännen så länge dessa tingsbevis och erkännandet står vid makt. Landstinget förklarar emellertid att enär det befinns att en del av de Tolstrup männen har vittnat i sin egen sak sig själva till stöd, och saken rör egendom, men länsmannen som har egendomen i försvar inte har fått laga kallelse, så kunde vi inte efter sådana omständigheter finna samma syn, vittnen och erkännande och inte heller de domar som grundats därpå vara tillräckliga att de bör ha någon kraft, utan de bör vara kraftlösa.[^55] Denna dom bör jämföras med framställningen ovan s. 326 av byalagets verksamheter i mål rörande mindre jordtvister och särskilt det där refererade målet från Villands härad 1672, vars synpunkt är den diametralt motsatta av den här anförda landstingsdomen.

Det framgår av framställningen ovan i kapitel 5 att bönderna i vid utsträckning, med herrskapets stillatigande samtycke eller utan deras vetskap och i varje fall utan att domstolarna ex officio har undersökt kompetensfrågan, har fört en rad mål om upprättande eller nedläggning av løkker (inhägnader/beteshagar) på utmark eller vång och om hägnad mellan två grannbyar. I dessa fall har bylaget emellertid som kollektiv enhet uppträtt vid tinget, men de har naturligtvis inte tagit saken i egen hand. Att avdömandet av sådana frågor låg utanför byalagets kompetens har otvivelaktigt varit allmänt erkänt, även om naturen ibland har gått över uppfostran, och vi har särskilt en del vittnesbörd om att bymännen i samlad trupp har nedkastat ett hägn som de ansåg vara olagligt. Att en sådan självtäkt (selvtægt, dvs. egenhandsrätt) är olaglig är fastslaget i en rettertingsdom 6. 6. 1575,[^56] varav framgår att bönderna i tre byar i Tybjerg härad hade dragit in i en fjärde by och nedslagit ett gärde som lottägarna hade rest om en ängshage. Alla bymännen ådömdes våldsbötter med undantag för dem som var i stånd att bevisa att de inte var med.[^57]

I motsats till flera av de i kap. 5 nämnda domarna om upprättande eller nedläggning av inhägnader, som skenbart erkänner böndernas rätt att uppträda på egen hand i dessa mål, har en norrjylländsk landstingsdom 1625 betecknat ett sådant mål som egendomsmål som krävde jorddrottens samtycke.[^58] Bymännen i Skjoldborg hade år 1622 fått ett tingsbevis vid Hundborg häradsting, enligt vilket ett jordstycke kallat Vadkjær, som hade blivit omgrävt, på nytt skulle utläggas till gemensam betesmark. På grundval av tingsbeviset förklarar häradsfogden i sin dom att då brukaren av Vadkjær har lovat att nedlägga den inhägnaden, så visste fogden inte bättre än att han ska uppfylla det, men landstinget finner för rätt att de omhandlade vittnena och synen rör egendom, och då jorddrotten inte har blivit stämd med laga kallelse innan tingsbeviset utfärdades, måste häradsfogdens dom vara kraftlös, så länge inte giltiga bevis framlägges. Denna avgörelse kan särskilt ställas vid sidan av den ovan på s. 132 nämnda Högsta domstolens dom 1668, som underkänner en landstingsdom vilken hade avvisat ett mål vari en byman hade åtalat sin granne för olaglig inhägning, med den motiveringen att målet var ett egendomsmål och att alla lottägare därför borde instämmas.

Av lika stor betydelse som upprättandet eller nedläggningen av inhägnader har frågan om antalet kreatur på den gemensamma marken varit, även med avseende på fastighetens värde, men det är oklart huruvida gräsjämningens (græsjævningens, dvs. fördelningen av betesrätten) fastställande uteslutande var en bondesak eller om även tvister om denna fråga krävde herrskapets medverkan. Jag känner bara till 2 själländska häradstingsdomar som uttalar sig om frågan, och de pekar i var sin riktning. Ombudet för herrskapet till några av bönderna i en by anhåller år 1712 på hela byalagets vägnar om att få utsedda taxeringsmän i enlighet med DL 3—13—29. Ombudet för herrskapet till de övriga bönderna protesterar mot att begäran bifalls utan samtycke från alla herrskapen, men häremot invänds att envar enligt lagen kan få utsett 8 män till taxering och att det är böndernas egen sak. Birkefogden i Herlufsholms birk kräver fullmakt från samtliga bönder, och då denna framlägges blir 8 män utsedda utan att herrskapet har blivit stämt.[^59] I motsats härtill kräver häradsfogden i Baarse härad 1715[^60] som villkor för att utse taxeringsmän att amtmannen ska stämmas tillsammans med konungens bönder som har lott i samfälligheten, i det han hänvisar till att enligt kungligt mandat får ingen åtala bönderna utan att stämma amtmannen, och det var inte nog att ridefogden var stämd. Det kan dock knappast råda något tvivel om att gräsjämningen i allmänhet har företagits utan herrskapens medverkan.

Där det däremot rör sig om att meddela utombyfolk betesrätt på byns område är det klart att bönderna inte kan företaga en sådan disposition utan jorddrottens samtycke, och detta är fastslaget i en rettertingsdom 1553.[^61] Målet har uppstått därigenom att bymännen i Fjeldsted har åtalat bymännen i Kjølstrup, emedan de har drivit sin boskap och kreatur in på Fjeldsted mark. Kjølstrup svarar att de har fått brev och sigill av Fjeldsted män på att de får driva in på deras utmark, och detta brev har fått kunglig stadfästelse. Det framlägges vidisse av Vends häradsting 1538 över ett brev lydande på att Fjeldsted män och Kjølstrup män har enats om att ha betesmark och samfällighet tillsammans varje år till evig tid, och Kjølstrup skulle i gengäld utlägga ett stycke jord till den gemensamma betesmarken.

Härtill svarade Fjeldsted män att de bönder som bodde i Fjeldsted den gången brevet utfärdades inte kunde »bebreve« sin husbondes egendom bort, honom till evig skada och fördärv, och de yrkade att den stadfästelsen inte borde skada dem som nu bor i Fjeldsted. Rettertinget finner för rätt att enär förenämnda brev som Fjeldsted män har utgivit rör sin husbondes grund och egendom, så bör den stadfästelse som därom utgivits ingen kraft ha och inte skada Fjeldsted by eller deras jorddrottar i något hänseende efter denna dag. Det är lustigt nog bymännen själva som åberopar hänsyn till herrskapet, som överhuvudtaget inte tycks vara inblandad i målet.

Där det däremot rör sig om frågor som faller inom byalagets sedvanliga självstyre kan det inte vara tal om att herrskapet i händelse av tingsmål behöver någon kallelse. Kanske har dock även denna självständighet så småningom gått förlorad. På 1600-talet kan det dock inte ha skett. Ett vittnesbörd härom är ett uttalande under ett mål vid Smørum häradsting 1632,[^62] där Drøndbyøster och Avedøre låg i tvist om en olaglig pantning för hägnadbrott. Avedøre uppmanar motparten att ge sin husbonde laga kallelse, men detta avvisas med anmärkning om att de inte behövde ge jorddrotten kallelse härtill, enär det inte rör jord och egendom utan allenast inhägnad och gärde.

4. Sammanfattning

Som redan antytts kan vi inte på grundval av det föreliggande materialet företaga någon uttömmande avgränsning av byalagets kompetens, men några enskilda drag kan dock anges.

I princip får stadgan inte strida mot lagen, men härifrån måste dock först och främst göras ett undantag beträffande fredningsbestämmelser och andra regler för det egentliga lantbruksarbetet, där bemyndigandet att avvika från lagen måste sägas ha kommit till direkt uttryck i recesserna och DL. Men även på andra områden måste utfyllnad och utvidgningar av lagstiftningens bestämmelser stillatigande ha erkänts från överhetens sida. Vi kan i det hänseendet påminna om regeln angående dödande av skabbiga hästar, vilken enligt JL III:55 och DL 5—12—7 bara lagligen kan ske efter föregående förbud vid tinge, men vilken utvidgas genom talrika stadgor, en utvidgning som senare accepteras genom den autentiska tolkningen av DL, se ovan s. 170. Vidare hänvisas till den ovan refererade rettertingsdomen 1654, som godkänner en rannsakan i enlighet med stadga trots att häradsfogden (ombudsmannen) inte hade övervarit rannsakan, jfr. JL II:96. I övrigt bibehålls stadgornas bestämmelser om rannsakan även efter att DL 6—17—15 uttryckligen har fastslagit att häradsfogden alltid ska vara närvarande vid rannsakan, se nedan s. 400.

Att bylaget har fungerat som vårdare av byns ordning och därvid utfärdat föreskrifter av polisiär natur har förmodligen varit erkänt och uppskattat av överhet och herrskap. I det följande avsnittet ska vi närmare gå in på några särskilt framträdande bestämmelser, nämligen om omsorgen för dem som behöver hjälp, om föreskrifter mot brandstiftelse, och om föreskrifter till främjande av de offentliga prestationernas fullgörande. Så länge bylaget inskränker sig till att medverka till indrivning av tionde och skatter kan överheten inte ha haft invändningar att göra, men det torde av det föregående framgå att man inte i samma grad har accepterat ingrepp mot grander som enligt byalagets mening hade gjort sig skyldiga till brott mot solidariska plikter av olika slag, till exempel hovarbete eller andra tjänsteprestationer, där den enes mindre insats går ut över den andre. Det framgår vidare av stadgorna att byalagets myndighet har använts av prästerna som ett medel att upprätthålla kyrkoordningen.

Förhållandet till domstolarna präglas i första hand av en allmän önskan bland bymännen att hålla alla tvister av varje slag inom byalagets egna ramar, och det råder inget tvivel om att denna önskan omfattar alla mål, oavsett art. Både domar och framför allt stadgor ger också ett levande intryck av att bylaget faktiskt har verkat om inte alltid som en egentlig domstol, så dock som förliknings- eller medlingsorgan, och det är givet att bymännen har betraktat det som ett avgjort brott mot solidariteten om en byman har klagat över en granne vid tinget innan han har klagat till åldermannen. Att domstolarna bara i begränsad utsträckning har velat erkänna denna verksamhet och godkänna dess resultat har inte minskat byalagets verksamhet i det hänseendet. Det säger sig självt att domstolarna särskilt inte har velat erkänna byalagets avgöranden i skuldmål och andra civilmål, såvida det inte har rört sig om en formell skiljedom, vilket säkerligen bara sällan var fallet.

Byalagets förhållande till den enskilde bymannen har begränsats av kravet på likabehandling, det vill säga fördelning av bördor och rättigheter i förhållande till gårdens storlek, och man måste säkerligen också räkna med att ingen har varit pliktig att samtycka en stadga vars bestämmelser i särskild grad skulle komma honom till skada, även om stadgans innehåll i övrigt må ha varit lagligt.

Svårt — eller rättare sagt: helt omöjligt — är det att avgränsa byalagets kompetens i förhållande till jordägarnas rättighet, i det att domstolarna bara, där det var fråga om egentliga äganderättigheter, ex officio har beaktat att kompetensen var i ordning, och även i sådana fall har praxis varit mycket skiftande. Sålunda tycks Viborg landsting under tidigt 1600-tal inta en mer uppmärksam hållning än själva rettertinget, som har tillåtit bönderna att processa i mål om till exempel inhägnader och beten, vilka i hög grad påverkar fastighetens värde. Där herrskapet ingriper är det praktiskt taget omöjligt för bymännen att genomföra ett mål på egen hand och efter eget önskemål, även om det rör sig om dispositioner som måste sägas ligga inom arrendeförhållandets ramar, och å andra sidan ges bymännen ofta ett mycket långt koppel med avseende på att själva driva ett mål inför domstolarna, om herrskapet förhåller sig passivt.

Byalagets kompetens har alltså flera sidor. För det första frågan om vilket innehåll man kan ge en stadga som alla är ense om, särskilt om denna får strida mot uttryckliga lagbestämmelser. För det andra i vilken utsträckning bylaget kan avgöra mål som normalt hör under domstolarna. För det tredje i vilken utsträckning bymännen kan upprätta stadgor om ändringar i fastighetens drift och i vilken utsträckning de kan driva mål som uppstår av sådana ändringar utan herrskapets samtycke och bistånd. Och slutligen för det fjärde om den enskilde bymannen kan vägra att samtycka en stadga som är till särskild skada för honom eller vägra att efterkomma ett beslut som han anser vara till skada för honom eller hans egendom.

Frågan om de rättsliga följderna av en olaglig pantning är lika svår att besvara som själva huvudfrågan om kompetensens gränser. Det är möjligt att rättsföljden av en olaglig pantning i äldre tid har varit att förhållandet bedömdes efter dess objektiva beskaffenhet, alltså oftast våld, rån eller härjning, och en sådan synpunkt faller kanske väl samman med äldre tiders stränga syn på faldsmaalsbøder (böter för obevisat åtal), men såvitt angår 1600-talet är detta knappast den allmänna regeln. Man kan särskilt framhålla den ovan nämnda rettertingsdomen från 1635 som — trots att bymännen faktiskt har uppvisat ett mycket våldsamt och förkastligt uppträdande — ändå underkänner landstingets dom till vålds- och rånsbötter, under hänvisning till att den olagliga pantningen skett av missförstånd. Det är emellertid mycket svårt att säga något bestämt, då orsaken till de många domar som inte utdömer vålds- eller rånsbötter ju helt enkelt kan vara att sådana yrkanden inte har framställts.

II. Enskilda stadgeområden

I de föregående kapitlen har stadgornas regler belysts mot bakgrund av jordfälleskapet och de därtill knutna problemen. I det följande ska det redogöras för några enskilda stadgeområden som saknar samband med agrarförfattningen och som enbart härrör från byalagets karaktär av lokal sammanslutning.

1. Omsorg

Medeltidens værnegilder (skyddsgillen) hade i första hand uppstått som följd av behovet av ömsesidigt skydd och hade utanför köpstäderna sin motsvarighet i släktens sammanhållning. Släktens betydelse fick sitt avgörande knäck vid den fasta bosättningen men upprätthölls under lång tid därefter, inte minst på grund av släktens betydelse för bosättningens karaktär. I köpstäderna, där folk från många trakter sökte sig in och där utländska köpmän i århundraden spelade en betydande roll, hade släktorganisationen ingen existensmöjlighet, och den ersattes av skyddsgillena, som bevarade sin ursprungliga karaktär ända tills statsmakten gjorde en sammanslutning till ömsesidigt skydd överflödig.

På landet hade släkten emellertid spelat ut sin roll långt innan skyddsgillena i köpstaden hade ändrat karaktär, och här glider en del av släktens uppgifter över på bylaget, och detta gäller i första hand en del av uppgifterna till ömsesidigt skydd, nämligen omsorgen för dem som var i behov av forsorg. Här och var kan släktsamhörigheten ha brutits ned tidigare än på andra ställen, och här har de lantliga skyddsgillena haft en självständig uppgift. Åtskilliga bestämmelser i stadgorna om byalagets omsorg är otvivelaktigt hämtade från köpstadsgillena, som har haft ett visst inflytande på nedtecknandet av landsbyns urgamla sedvänjor, men det är inte uteslutet att många bestämmelser kan vara ett direkt arv från släktorganisationen, som har varit förebilden för både skyddsgillen och bymännen.

Så länge bylaget består av fria självägarbönder har dessa säkerligen varit knutna samman av samma ömsesidiga hjälpförpliktelser som borgarna i de äldsta skyddsgillena, men med självägandets undergång ändrar de ömsesidiga förpliktelserna naturligtvis karaktär. Mest vittgående är plikten till ömsesidig hjälp i de trakter där självägendet längst höll ut, och i de egentliga gildeskråerna, till exempel på Bornholm.

Rättshjälpen (retshjælpen), som spelar en så stor roll i skyddsgillena, får bara ringa betydelse efter att husbonden har tagit bönderna i försvar, men är dock i viss utsträckning omnämnd i enskilda stadgor. Enligt stadgan för Lumby, Odense amt, 1592 § 13 (DVV I:339), som har karaktär av en gildeskrå, ska var man vara pliktig att hjälpa den granne som »overfaldis af sit herskab for vrang forføringss skyld«. Stadgan för Bjerne, Svendborg amt, 1593 § 34 (DVV III:492), som inte bär gillesprägel, fastställer att om någon kommer i tvist som angår liv, ära eller gods, ska alla följa honom på egen förplägnad i det land där målet förs, om det är dem möjligt, och enligt gildeskrån för Langaa, Svendborg amt, 1607 § 16 (DVV III:232) ska alla gillesbröder hjälpa den som anklagas på heder och ära. Även enskilda senare stadgor har bestämmelser om rättshjälp, men de är dock oftast av begränsad karaktär.[^63]

I äldsta tid har hjälpförpliktelsen emellertid säkerligen inte varit inskränkt till bistånd i rättsmål utan har också omfattat ett allmänt bistånd att utföra de nödvändiga arbetena, där ett sådant bistånd var nödvändigt. I de senare stadgorna är det bara sällan man träffar på bestämmelser om en sådan allmän biståndstplikt.[^64]

Bestämmelser om omsorg för byns fattiga är sällsyntare än man kunde vänta, vilket förmodligen beror på att detta var socknens och kyrkans uppgift. Det stämmer mycket väl med detta antagande att fattigvården behandlas i sockengillena men bara sällan i landsbystadgorna.[^65] Det kan dock nämnas att några stadgor från Gärds härad i Skåne innehåller en bestämmelse om att ingen får låta den fattiga änkan gå förbi sig.[^66]

Å andra sidan finns det i stadgorna för hela det ursprungliga danska området bestämmelser om att köra tiggare och krymplingar ur by. Reglerna härom är förvånansvärt likformiga i hela riket och återges här från stadgan i Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 40 (DVV II:23): Ska här i byn vara en stakkelsfjäl (fjæl, dvs. bräda) eller stock med samtliga bymäns namn på, som har hästar och vagn. Den hos vilken fjälen finns ska bortföra de arma tillförda halta och krymplingar som inte själva kan gå till nästa by eller dit de vill. Och den som har fört krymplingar ur by ska lämna fjälen till sin närmaste granne som näst efter honom ska köra, för att de fattiga inte för länge ska uppehållas. Och när alla i byn sålunda har kört, ska det igen börja på den förste och så vidare. Men om den som har fjälen har laga förfall i husbondens arbete, så ska den gå till den närmaste grannen som inte har övrighetens förfall.

I de flesta trakter av riket kallas den stock som omnämns ovan »stakkelsfjälen«, och i de skånska stadgorna kallas själva plikten för stakkelsäkt (stakkelsægt, dvs. plikten att transportera fattiga). I några stadgor tilläggs det att man inte får köra stackare ur by efter solnedgång, ty som det heter i Aulum, Viborg amt, 1648 § 10 (DVV III:327), man ska inte »kaste dennem modtvillig fortredelig vis udaf døren mod natertide«.[^67] Det har nog varit den allmänna regeln att plikten att köra stackare ur by har gått runt i byn liksom åldermansuppdraget, även om denna regel bara sällan ses direkt uttryckt,[^68] och plikten tillfaller alla som har häst och vagn, även gårdsmän och innejordbrukare, om de skulle vara så välbeställda.[^69] Det är klart att man ådrar sig straff om man bortkasatar eller gömmer stakkelsfjälen för att slippa körseln.[^70] [^71]

I sin behandling av stadgornas omsorgsbestämmelser framhäver J. O. Bro Jørgensen[^72] särskilt de talrika bestämmelserna om hjälp vid brandskada. Enligt de utförliga bestämmelserna i SKL 226 åligger det hela häradet en plikt till brandstud (brandstud, dvs. plikt att yde brandskadade hjälp med pengar eller naturalier). Denna plikt är inte känd i de övriga landskapslagarna och återfinns inte heller i den senare rikslagstiftningen, men institutet är välkänt i svenska lagar. Förmodligen hör dock brandstuden till de allra äldsta omsorgsreglerna och har säkerligen varit känd i hela riket. Ännu Saksild byalag 1705 talar om den ordinära brandstuden (DVV II:351).

I stadgorna finns olika bestämmelser om hjälp vid brandskada, nämligen dels egentlig brandstud som levereras i pengar eller naturalier, dels material till återuppbyggnad och dels arbetsinsatser. Ofta känner stadgorna dock bara de två sistnämnda hjälpformerna, sålunda särskilt på Fyn.[^73]

I samband med brandstuden kan nämnas att enskilda stadgor bestämmer att bylaget ska yde hjälp till husbyggnad även utanför fall av brandskada. Denna hjälp, som även omfattar uppförandet av ugnar, inskränker sig dock till en viss arbetsinsats,[^74] eller eventuellt halm till taktäckning och lerklining.[^75]

Plikten att följa de döda till graven, som är allmän i skyddsgillena, finns också ofta i landsbystadgorna, särskilt i de avsnitt som författats av sockenprästen och som dessutom innehåller regler om helgdagsbrott. Det har säkerligen överhuvudtaget ålegat bylaget en plikt att sörja för att en avliden kommer i graven och eventuellt betala kostnaderna härför, om inga anhöriga är i stånd därtill.[^76]

Störst behov av hjälp har den byman som på grund av armod eller sjukdom inte är i stånd att bärga sin skörd hem, ty om han inte får hjälp har hela grundvalen för det kommande året gått förlorad. Det är då också på detta område som de allra flesta stadgor särskilt sätter in. I de danska rättsböckerna och lagarna finns inga bestämmelser om en sådan hjälp, medan Uppl BB IX och Vml. BB VIII bestämmer att varje bonde i skyddslaget ska hjälpa den vars tjänstekarl blir sjuk med ett dagsverke.

I skrån för St. Hansgildet i Uggeløse 1375[^77] åläggs det gillesbröderna att hjälpa den vars dragdjur dör under vårtiden, eller som blir sjuk under skördetiden, med en dags arbete. I de senare stadgorna finns talrika sådana bestämmelser om skördehjälp till bymän som på grund av armod eller sjukdom inte kan få skörden in, vars dragdjur har dött, eller vars tjänstefolk har rymt. Om en byman dör har bylaget också plikt att sörja för att hans spannmål kommer under tak.[^78]

2. Tjänstefolk och annat löst folk

Talrika stadgor innehåller bestämmelser om tjänstefolken, och dessa bestämmelser syftar särskilt till att förhindra att beryktade folk och kältringar tar uppehåll i byn. I Gutalagens § 55 förbjuds det envar att ta emot husfolk utan socknens samtycke, och även om en sådan bestämmelse inte finns i de danska landskapslagarna är det dock vanligt att landsbystadgorna kräver byalagets samtycke till anställning av främmande folk, däribland särskilt innejordbrukare (indsiddere, dvs. folk som hyrde husrum hos en bonde).[^79] Som omnämns nedan s. 403 kan tjänstefolk som förser sig mot stadgan bortvisas från byn, och om bonden i sådant fall ändå behåller dem i sitt bröd ådrar han sig själv böter till byn. I de senare stadgorna är lagstiftningens regler om tjänstefolks betyg ofta inskärpta.

Rostgaards skrå från ca. 1690 (DVV I:69 § 29) bestämmer att genstridiaga tjänstefolk ska stämmas inför åldermannen och de två bisittarna, som ska döma i målet och eventuellt fastställa hur mycket som med anledning av genstridigheten ska avkortas i deras lön.

I stadgan för Allesø, Odense amt, ca. 1500 (DVV V:38) och för Lumby, Odense amt, 1592 § 20 (DVV I:344) förbjuds det bymännen att locka en grannes tjänstefolk ur tjänsten, och man får inte antaga en grannes tjänare utan att ha frågat bonden. Denna bestämmelse återfinns i de senare stadgorna från alla landsändar.[^80]

Stadgorna innehåller också ofta förbud mot att hysa lösdrivare samt beryktade eller fredlösa folk. I Gulatingslagens § 203 bestäms att en hustru kan underhålla sin fredlöse man i 5 dygn, varefter hon ska anmäla honom till granderna. En liknande regel finns inte i de danska landskapslagarna, men i stadgan för Maglehem, Gärds härad (nr. 1) 1689 bestäms att ingen bonde eller gårdsman får hysa någon fredlös lösdrivare mer än 1 natt. Åldermannen ska tuta bymännen till samling för att jaga sådana beryktade personer ut ur byn. Även de riksdanska stadgorna tillåter som regel bonden att hysa lösdrivare och kältringar 1 natt, men därefter ska de jagas ut ur byn,[^81] ofta fastställs det dock bara att ingen får hysa okända främlingar eller beryktade personer.[^82]

3. Om tionde och andra prestationer

Poul Johs. Jørgensen[^83] framhåller att landsbystyrets verksamhet uteslutande rörde de inre förhållandena i byn och aldrig sattes i förbindelse med landets allmänna förvaltning och rättskipning, till exempel genom att staten använde dess organ. De undersökningar som redovisats i de föregående kapitlen har såtillvida bekräftat detta antagande, varvid det dock har påpekats att landsbyn förmodligen under medeltiden har haft en viss betydelse för skatteuppbörden och att landsbystyret på 1700-talet i stigande omfattning användes som underöverhet. Det måste dock ännu nämnas ett betydelsefullt undantag från huvudregeln, nämligen landsbystyrets betydelse för uppbörden av tionde (tiende, dvs. en tiondel av jordbruksavkastningen till kyrka och krona) och enskilda andra prestationer till överhet och herrskap.

Från Nordjylland, Öarna och Skåne finns det talrika stadgebestämmelser enligt vilka åldermannen ska panta den byman som är försumlig med ydande av tionde och prästkorn, och sådana bestämmelser finns inte enbart i stadgor som bär prägel av herrskapets eller sockenprästen inflytande.[^84] I några stadgor är det uttryckligen framhållet att pantningen gäller både kyrko- och kronotionde,[^85] medan till exempel stadgan för Thoreby, Maribo amt, 1674 § 29 (DVV I:253) bara omnämner biskopstionde, en benämning som på flera ställen fortfarande används om den del av tiondet som efter reformationen tillföll konungen.[^86]

Enligt stadgan för Hårløv och Viby, Villands härad (nr. 36) 1674 § 13 ska åldermannen varje år vid Helenemässan inkräva bropengar och tingspengar, kronans och kyrkans tionde, samt prästens och domarens rättighet, och i Thoreby, Maribo amt, 1674 § 2 (DVV I:250) och Asjærg, Randers amt, 1685 § 33 (DVV II:233) ska åldermannen panta för restanser med klockårens lön.

Mest vittgående är stadgan för Komdrup, Aalborg amt, 1716 § 71 (DVV II:101), enligt vilken det ska utses 2 män i byn att inkräva kungliga skatter och annan byns tyngd.

Det framgår av framställningen ovan i avsnitt I att bymännen ofta har pantat för försummelser av hoveriet utifrån den synpunkten att den enskildes försummelse gick ut över de andra. Den själländska stadgan från slutet av 1500-talet (DVV IV:90 § 14) fastställer straff för den som inte möter till hovarbete, och i Nebsager socken, Vejle amt, 1674 (DVV II:433) samt Fole och Ganderup byar, Haderslev amt, 1689 (DVV V:20a) har det ingåtts särskilda stadgor om utförandet av hovarbetet.

4. Brandrätt

Bland de många bestämmelserna av ren polisiär karaktär intar föreskrifterna till undvikande av eldsvåda en framträdande plats. Framför allt tycks det vara allmän sedvana att åldermannen, eventuellt med de 4 männen eller en särskilt utsedd syn, en eller flera gånger om året tillser alla byns ugnar och eldstäder och ålägger ägarna att reparera skador eller eventuellt kräver att en brandfarlig ugn rivs helt.[^87] I Thoreby, Maribo amt, 1674 § 6 (DVV I:252) ska det vidare tillses att det finns en lång brandstege.

Stadgan för Farum, Frederiksborg amt, 1711 § 5 (DVV III:99) förbjuder användningen av ljus och lykta i stallar och uthus eller på vindarna samt inskärper försiktighet vid användningen av ljus i boningshuset. Stadgan för Kippinge, Maribo amt, från slutet av 1700-talet (DVV I:265), som inte är författad av bönderna själva, förbjuder tobaksrökning inomhus. I Farum, Frederiksborg amt, 1711 § 2 (DVV III:99) förbjuds att lägga halm, lin eller torv i närheten av eldstaden, och det påbjuds att all torvaska som bärs ut ska vara omsorgsfullt undersökt beträffande glöd. Slutligen kan nämnas att stadgan för Venestad, Gärds härad (nr. 35), 1639 § 19 förbjuder torkning av lin i ugnen så länge skörden varar och säden står på fältet.

Tiende Kapitel. Bylagets saglige Kompetence

I. I almindelighed

1. Forholdet til lov og ret

Ifølge Fyens vedtægt, recesserne og DL er der — med successive udvidelser — givet bymændene adgang til gennem vedtægt at fastsætte regler om hegn, gærde, grøft og led samt særjord, d. v. s. alle bestemmelser vedr. markfredens opretholdelse, men det tilføjes, at bymændene i almindelighed kan fastsætte vedtægter til byens nytte og tarv. Der opstaar derfor det spørgsmaal, i hvilket omfang vedtægten kan indeholde regler, som strider imod lands- eller rigslovgivningen eller andre almengyldige retsgrundsætninger.

Af selve hjemlen til bylagets autonomi turde man kunne udlede, at vedtægtsbestemmelserne om markfreden ikke behøver at tage hensyn til lovgivningens bestemmelser paa dette omraade, og vi har da ogsaa i de foregaaende kapitler set, at vedtægterne ikke tager det fjerneste hensyn til lovgivningens regler, der derfor maa sidestilles med, hvad vi i moderne ret vilde kalde deklaratoriske bestemmelser.

Slet saa lige til er spørgsmaalet ikke, for saa vidt angaar andre vedtægtsbestemmelser, der er til byens nytte og tarv, idet opfyldelsen af denne betingelse naturligvis ikke altid er tilstrækkelig til at bringe et omraade ind under bylagets kompetence.

I almindelighed kan man fastslaa, at bylagets kompetence ikke strækker sig ud over saadanne regler, som kan være fornødne til regulering af de problemer, der — indenfor fæsteforholdets rammer — opstaar ved landbrugsdriftens udøvelse, hvortil kommer fastsættelse af regler for ordenens opretholdelse i bylaget.

Der findes imidlertid stort set ikke domme, som udtaler sig om vedtægternes forhold til lovgivningen, og man kan i det hele taget konstatere, at bylaget i talrige tilfælde har vedtaget bestemmelser, hvis haandhævelse man med sikkerhed kan formode, ikke af domstolene vil blive overladt til dem selv, og som — hvis bestemmelserne strider imod loven — vil blive underkendt af de offentlige domstole. Men uden at gøre sig forholdet til lov og ret synderlig klart, har bylaget sikkert igennem aarhundreder fastsat regler paa omraader, der i forvejen er reguleret af lovgivningen, og de har haandhævet disse regler uden domstolenes medvirken eller godkendelse.

De fleste danske vedtægter er vel blevet tinglæst, men det har ikke været almindeligt, at herredstinget har underkastet vedtægten nogen prøvelse. Tingmændene har kun udfærdiget sædvanligt tingsvidne. En saadan prøvelse fra tingets side finder vi derimod i Skaane efter 1680, idet herredsretterne næsten aldrig forsømmer at gøre det forbehold i deres godkendelse af vedtægterne, at intet deri maa ændre kongelig lov og ret, ligesom ingen maa afskæres fra at søge sin ret ved domstolene.

Adskillige vedtægter indeholder straf for slagsmaal og vold, men i disse tilfælde er det vel underforstaaet, at voldsmanden tillige skal staa til ansvar overfor øvrigheden, naar det drejer sig om sager af mere alvorlig karakter. Gildeskraaerne paa Bornholm indeholder ligesom de middelalderlige værnegilder særlig gildestraf — ofte paa 1 td. øl — for den, der slaar en gildebroder ihjel, men ogsaa her er det naturligvis forudsat, at drabsmanden bringes for den offentlige domstol, hvilket i nogle tilfælde direkte er udtalt.[^1] Saadan særstraf til byen for vold, tyveri og andre grovere forbrydelser er ikke almindelig i vedtægterne.[^2]

Jeg kender kun et par tilfælde, hvor domstolene direkte har taget stilling til en konflikt mellem en vedtægtsbestemmelse og en i lovgivningen fastsat regel. Det ene tilfælde er en rettertingsdom 1655.[^3] Ulbølle bymænd havde i overensstemmelse med deres vedtægt foretaget ransagning over hele byen efter noget korn, der var stjaalet fra en bymand, men Maren Nielsdatter havde nægtet at lade dem ransage hos sig og var derfor blevet pantet. Det oplyses i sagen, at det stjaalne korn ikke fandtes hos Maren, hvis husbond, Kaj Lykke, lader de andre bymænd, som hører under et andet herskab, tiltale for herredstinget for at lide voldsbøder. Ladefogden havde forinden paabudt bymændene at tilbagelevere Maren det frapantede gods, hvilket ogsaa var sket. Da der er tale om en tremarkssag, henskyder herredsfogden sagen til Fyenbo landsting, der under henvisning til, at bymændene har ransaget uden herredsfogdens overværelse og uden 3 marks deponering (jfr. JL II:96) dømmer dem til at udrede tremarksbøder.

For rettertinget føres der en temmelig forvirret procedure om indholdet af JL II:96. Efter loven skal ombudsmanden, hvis han er til stede, overvære ransagningen, og landstinget har altsaa ment, at herredsfogden nu maatte træde i dennes sted (jfr. DL 6—17—15). Bymændene hævder imidlertid, at kun husbonden kan være ombudsmand for sine egne bønder, og at ransagningen heller ikke kan være afhængig af samtykke fra Maren Nielsdatters husbond, som ikke kan være deres ombudsmand. Endvidere henviser bymændene med fuld føje til, at loven kun kræver 3 marks deponering, naar der skal ransages i en enkelt eller to bymænds gaarde, men ikke naar der skal ransages over hele byen.

Rettertinget erklærer herefter, at efterdi den bylov, hvorefter de Ulbølle bymænd har pantet for 1 td. øl i Maren Nielsdatters hus, ikke fra nogen side paastaas at være ugyldig (eche aff nogen beschyldes), og Maren oveniköbet har faaet sit pant igen, er derpaa for rette afsagt, at bymændene ikke for den pantning kan idømmes tremarksbøde, men for denne tiltale fri at være. Rettertinget synes her at anerkende bylovens lovlighed og dermed formentlig ogsaa pantningens lovlighed, selv om man lader det forblive ved tilbageleveringen af pantet.

I 1704 indbringes for Fyenbo landsting[^1] Ulbølle mænds klage over Knud Krag paa Rødkilde gaard, som de tiltaler for — i strid med byens vedtægt — at have indsat fremmede kreaturer paa deres fælled, hvori Rødkildegaard har andel. Landstingsretten frifinder dog Knud Krag med den begrundelse, at vedtægten aldrig er blevet tilkendegivet ham, og at han ikke har sat flere kreaturer paa marken, end han havde ret til efter gaardens andel og jordvurdering, men at han har forbeholdt sig at bortleje fællesgræsning til hvem han vil, hvilket ogsaa DL 3—13—30 tillader enhver, som ikke selv har saa meget kvæg paa marken, som han har ret til.

Bortset fra ransagningen er det sjældent, at lovgivningsspørgsmaal udenfor de egentlige byopgaver er behandlet i vedtægten, og konflikten mellem bystævne og herredsting skyldes derfor oftest, at bystævnet betragtes som første instans for alle klager mod naboer, hvad art disse end er, hvorfor stævnet i mange tilfælde — uden at kunne paaberaabe sig direkte vedtægtsbestemmelser — paadømmer stridigheder mellem bymændene. Tilfælde af den art, som er bragt frem for domstolene, eller som iøvrigt belyser den almindelige kompetence, vil blive fremdraget straks nedenfor under 2, medens nogle særlige vedtægtsbestemmelser, der intet har med landbrugsdriften at gøre, vil blive nærmere behandlet nedenfor under II.

Forinden disse spørgsmaal behandles, vil vi imidlertid undersøge nogle oplysninger om afgrænsning af bylagets kompetence paa omraader, der vel ikke direkte er behandlet i nogen lovbestemmelse, men som falder udenfor bylagets retssfære, herunder spørgsmaalet om i hvilket omfang den enkelte bymand af hensyn til sine egne interesser kan modsætte sig en vedtægt.

Vi har — især fra Skaane — en række vidnesbyrd om, at domstolene har modsat sig bylagets forsøg paa at gribe ind overfor bymænd, der ikke opfyldte deres offentlige pligter, og derved i mange tilfælde paadrog de øvrige bymænd større byrder. I 1567 behandledes for en kgl. kommission en sag, hvorunder ærkedegnen i Lund klager over Hollumb bymænd, fordi de med vold og vælde havde pantet en under hospitalet hørende bonde, fordi han ikke var med dem og de andre skaanske bønder, da de for et aar siden drog til Gønge hd. i kamp mod de svenske — rigets fjender. Saa vidt ses har ærkedegnen vundet sagen paa grund af hospitalets særlige privilegier.[^6]

Da de skaanske bønder i aaret 1672 blev paalagt ydelser til den svenske hær under »durchmarchen«, var der nogle, som unddrog sig deres forpligtelser, og andre maatte følgelig yde saa meget mere. Resultatet var, at bymændene blev gnavne paa de forsømmelige og pantede dem. Nogle skaanske landstingsdomme kender saadanne pantninger ulovlige, men da man godt er klar over, at de enkeltes forsømmelighed er gaaet ud over de andre, befales en almindelig udligning af byrderne under overværelse af kronens befalingsmand eller lensmand samt herskabernes fuldmægtige, saaledes at de skyldige kan erstatte de andre den merudgift, disse har haft.[^6]

En noget lignende sag paadømmes 1700 for Oxie herredsting,[^7] idet et bylag har vedtaget, at de, der ikke møder med de andre for at købe det trosudstyr, som de skal levere til hæren, skal pantes for 1 fjerd. øl og en pot brændevin. I overensstemmelse hermed pantes en forsømmelig af de øvrige i hans teltelag (hvilket formentlig er en gruppe bønder, der skulde svare for telte til indkvarterede hærfolk), men herredsretten kender pantsætningen ulovlig.

Der findes ogsaa eksempler paa, at bymændene har pantet grander, som var forsømmelige med opfyldelsen af deres hoveri. Saaledes pantede i 1702 oldermanden i Faarebæk, Oxie hd., en bymand, der efter oldermandens mening var mødt med for faa tjenestekarle til at slaa hø paa herregaarden. Da den paagældende bymand imidlertid kunde bevise, at han ikke var pligtig at møde med flere folk, blev pantningen kendt ulovlig.[^8] En lignende sag opstaar forøvrigt i den samme by en halv snes aar senere.[^9] Fra Baarse hd. paa Sjælland hører vi i 1715, at sognefogden i Engelstrup har stævnet samtlige Bøgøsø bymænd, fordi de har frapantet ham en kedel, da han ikke vilde stille vogne til kørsel af ryttere, og de mente, at det tilkom Engelstrup bymænd. Sagen ses ikke afsluttet.[^10]

I samme hd. fastsættes det ved en dom i 1719, at 2 bymænd i Ørslev skulde tilbagelevere en kobber- og en messingkedel, som de havde frapantet nogle grander, fordi disse ikke var med at age »hovhø«, samt tillige bøde til de fattige. Pantningen var ulovlig, fordi de pantede havde regimentsskriverens seddel paa, at de var fri for saadant arbejde.[^11] Dommen tager altsaa ikke principielt afstand fra anvendelsen af pantning i tilfælde, hvor den pantede forsømmer en hoveriydelse.

Endelig skal nævnes en sag for Bjerge herredsting i 1674, hvor bymændene panter en forsømmelig hovbonde, uanset han havde herskabets tilladelse til at udeblive fra arbejdet.[^12] Da høsletten indtraadte paa Skierrildgaard i aaret 1674, gav herremanden Knud Bille en af sine bønder fri for at deltage i arbejdet, og meddelte ladefogden skriftligt, at fritagelsen var givet, ligesom han ogsaa lod det meddele til alle dem, som var til stede ved hovarbejdet nogle dage i forvejen. Hovbønderne havde imidlertid en vedtægt om, hvorledes de skulde forholde sig ved hoveriarbejdet, og i henhold til denne vedtægts bestemmelser pantes den fritagne bonde for sin udeblivelse, og laget dømte, at han skulde afgive en le og en halv vogn i pant. Pantningen blev indbragt for herredstinget, og skønt man skulde tro, at herremanden uden videre kunde fritage een af sine bønder for arbejde, føres der dog en lang række vidner om, hvad der har været skik og brug paa egnen med hensyn til forholdet mellem hovbønderne. Resultatet bliver imidlertid, at laget dømtes til at tilbagelevere det pantede gods til ejermanden, men alene det forhold, at bønderne lader det komme til retstrætte med herremanden viser, hvor fast forankret forestillingen om solidaritetspligten med hensyn til de offentlige byrder af denne art har været.

Om de talrige bestemmelser i vedtægterne angaaende pligten til at yde tiende og hoveri henvises til fremstillingen nedenfor i afsnit II.

Man kan endvidere rejse spørgsmaalet om, hvorvidt den enkelte — selv om flertallet ikke overskrider de almindelige grænser for landsbyens selvstyre — kan modsætte sig vedtagelsen af en vedtægt, naar denne vil komme ham til særlig skade.

I 1676 har landsdommer Jens Lassen, som ejer gods i Nørre Bork, Ringkøbing amt, forfattet en vedtægt, som hans bønder har tiltraadt, og som de for Nørre Horne hd. har stævnet de øvrige bymænd til at samtykke.[^13] Sognepræsten, der har sin præstegaard i byen, protesterer imidlertid imod vedtægten, og han faar amtmanden og rytterbønderne med i protesten. Amtmanden beretter i sit skriftlige indlæg, at rytterbønderne overfor ham har klaget over, at vedtægten paa flere punkter forekommer dem mørk og for vanskelig at overveje og eftertænke og »udi adskilligt skulde vorde dennem i fremtider utaalelig«. Efter en længere procedure kender herredsfogden for ret, at eftersom samme videbrev udi adskillige punkter befindes helt utroligt, saa at vedkommende bønder risikerer at maatte kvittere deres gaarde, dersom samme videbrev blev underskrevet, og derover husbonds gods kunde blive øde og hans kgl. majestæts skatter og contributioner kunde frakomme, og desuden amtmanden protesterer paa kgl. majestæts vegne og ikke approbere endsige konfirmere dette videbrev, eftersom det i mange poster strider mod landsloven, imod hvilken ingen maa forskrive sig (reces 1643 II—18 var anført af amtmanden), saa vidste herredsfogden ikke rettere end at frifinde de indstævnte bymænd for tiltalen til at samtykke.

Efter denne salut er det jo af interesse at undersøge, hvilke bestemmelser i videbrevet, der kan være saa utaalelige, at de berettiger saadanne haarde ord. Det er imidlertid svært at se, at der har ligget realiteter bag den drastiske procedure. Videbrevet bestaar af 3 punkter. Punkt 1 handler om hegnspligten og indeholder de sædvanlige bestemmelser om fredningstider og om optagelse af kvæg i vangen samt fastsættelse af tidspunkterne for høst og høslet. Punkt 2 bestemmer, at enhvers dige for toft og agerender skal være lukket til Valborgsmesse, ligesom markvejen skal være istandsat til den forelagte tid. Der fastsættes bøder for den, der pløjer en renbroder for nær, og der skal være fælles hyrde. Punkt 3 bestemmer, at ingen maa grave torv paa marsken vest for en nærmere betegnet gaard, men hvad de behøver til digerne, skal de faa paa heden. Endvidere bestemmelser om pantning og bødernes fordeling. Bøderne varierer fra ½ til 10 rigsdaler, og det sidste beløb er jo ganske stort, men er egentlig ogsaa det eneste særegne ved denne vedtægt. Der har nok ligget andre stridigheder bag sognepræstens aktion end de rent saglige hensyn. Henvisningen til, at vedtægten strider mod landsloven, er heller ikke nærmere dokumenteret.

At den, der utilbørligt lider skade ved en vedtægt, kan modsætte sig dens samtykke, turde dog være sandsynligt, og det samme gælder senere vedtagelser paa bystævnet. Et forbehold herom findes i en vedtægt for Kippinge, Maribo amt, fra sidste halvdel af 1700-tallet, der formentlig er forfattet af amtmanden eller anden øvrighed. Det hedder heri:[^14] Hvad de fleste bønder udi en by vedtager til byens opkomst enten med indelukker eller med fredning, maa ikke een eller to omstøde, undtagen deres gaard derved ganske vorder ruineret, thi om saa er, bør amtmanden først angives. Se ogsaa det foran side 133 refererede Haderslev amtsdekret 23. 3. 1724.

Et lignende spørgsmaal behandles i en sag for Sjællands landsting paa 1700-tallet,[^15] hvorunder det oplyses, at en jordejer har antaget en hyrde til at vogte sine kreaturer, da han mener, at byens hyrde udviser forsømmelighed. De andre bymænd afkræver ham imidlertid bidrag til vangevogterens løn, og landstingsretten dømmer ham til at betale under henvisning til, at han ikke i tide har besværet sig for vedkommende, saaledes at vogteren kunde have faaet et tilhold om at gøre sin pligt, samt under henvisning til DL 3—13—31.

Paa samme maade, som enhver skal tage del i de fælles pligter, saaledes maa fordelingen af byens fælles indtægter naturligvis ogsaa ske efter gaardenes størrelse. Derfor tiltalte Jens Høg i Skibylunde sine grander i 1626, fordi de havde nægtet at udbetale ham hans part i byens græsgæld, efter at den del, der var udlagt til byens gavn og bedste, var trukket fra indtægten. Bymændene svarede imidlertid, at naar Jens Høg vilde holde byens fold med dem og være een af de 4 mænd med dem, saa skulde han ogsaa faa sin part, hvortil Jens Høg erklærer, at han vil paatage sig de samme pligter som sin formand. Herredsfogden forpligter bymændene til at gøre Jens Høg rigtigt regnskab, da de ikke ved noget brev eller paa anden maade har kunnet befri sig for tiltalen.[^15]

2. Forholdet til domstolene

I nogle tilfælde indeholder vedtægten selv udtalelser om forholdet mellem bystævnet og herredstinget, og i saa henseende maa først og fremmest nævnes den almindeligt forekommende regel om, at ingen maa tiltale sin nabo til tinge, før han har tiltalt ham for oldermand eller bystævne. Reglen kan være forskelligt udformet. Saaledes bestemmer en del vedtægter kort og godt, at enhver, der har nogen klage mod sin nabo, skal føre klagen for oldermanden og ikke for herredstinget,[^16] medens andre udtrykkeligt begrænser forbudet mod at gaa til tinge til sager, der omhandles i vedtægten.[^17] Rostgaards skraa § 18 (DVV I:66) og den dermed beslægtede Sneslev vedtægt 1649 (DVV I:176) vil kun undtage sager, der gælder liv og ære, og det samme gælder Kollerup 1742 § 49 (DVV II:49), der dog tilføjer gældssager. To vedtægter fra Odense amt[^18] undtager herskabssager og den ene tillige sager om kirkegæld, hvilket formentlig er tienderestancer, medens en tredie fynsk vedtægt fastlægger bystævnets kompetence til saadanne sager, hvoraf herskabet kan have brøst, men som ikke angaar herredstinget, hvilket formentlig vil sige saadanne sager, for hvilke der ikke er fastsat bøder i loven.[^19] Paa den anden side forbyder Saksild byskraa 1660 IX § 2 (DVV II:345), at bymændene gaar til tinge, medmindre det drejer sig om en saadan sag, som naboer og bymænd ikke maa eller kan omvinde.

I vedtægten for Herrested, Svendborg amt 1731 VII § 14 (DVV IV:192) bestemmes det, at dersom der falder nogen uenighed mellem bymændene, deres hustruer eller folk og husmænd eller inderster, der ej vedkommer byens sager, maa oldermanden ikke samle bymændene derfor under 4 marks straf. Men kan de ikke selv enes, da maa den, der klager, tage to af naboerne, som kan forlige dem, og hjælper det ikke, maa det tilkendegives for herskabet. Til gengæld er nogle andre fynske vedtægter meget vidtgaaende i deres krav om, at alle sager skal afgøres i byen. Saaledes bestemmer Bjerne, Svendborg amt, 1593 § 8 (DVV III:486), at oldermand og bisidder skal paadømme alle sager, enten for gældssag eller anden sag, og de skal ikke føres til herredstinget. Hvis der er modsigelse, skal der føres vidnesbyrd ligesom paa tinget. Paa samme maade bestemmer vedtægterne for Rønninge, Odense amt 1601 § 38 (DVV I:284) og Kværndrup, Svendborg amt, 1709 (DVV I:413), at sager om vitterlig gæld skal behandles af oldermanden.

Nogle vedtægter kender overhovedet ikke pantning, men fastsætter, at alle overtrædelser af vedtægtens bestemmelser skal paatales for herredstinget.[^20]

Det vil fremgaa af fremstillingen nedenfor side 397 f vedr. proceduren i bysager, at tvistigheder ofte er afgjort ved 4 mands voldgift. Naar der opnaaedes forlig paa grundlag af en saadan voldgift, har det ofte været sædvane, at forliget blev laat for retten og tingsvidne udfærdiget. Saaledes gives der i 1606 tingsvidne ved Flakkebjerg herredsting om et forlig, der var mæglet af 4 mand mellem nogle bymænd. Forliget gaar ud paa, at de skal være gode venner til alle sider, og den, som først forbryder forliget, skal give husbond et par stude, fogden et hoseklæde og bymændene 1 td. øl, og ingen give sin sag til tinge, forend han giver tilkende for bymændene under samme bøder. S. Sørensen Kistrup har paa Fyn fundet adskillige eksempler paa, at afgørelser af bystævnet er blevet læst paa tinge, og han nævner bl. a. et tingsvidne angaaende et slagsmaal i Heldager, for hvilket oldermanden havde pantet og bymændene derefter forligt parterne. De, der først bryder freden, skal bøde 1 ørte havre til husbond og 1 td. øl til byen. Efter et tingsvidne 8. 9. 1665 er der opnaaet forlig mellem bymændene i Skarø: den der først bryder forliget giver en okse til husbond og 1 td. øl til byen. Den 8. 1. 1666 gives et tilsvarende tingsvidne i Sunds hd.

Meget ofte er forliget imidlertid først kommet i stand i retten, men dets indhold er det samme, som hvis resultatet var opnaaet i byen. Ved Ølstykke herredsting opnaas der i 1625 forlig mellem Christen Hansen i Værløse og hans bymænd om, at den førstnævnte skal give 1 td god øl for ufred i vangen, og ved Smørum herredsting indgaas 1631 et forlig om græsgæld, hvorved bestemmes, at den, som bryder forliget, skal give sit herskab en staldokse, de fattige 4 slettedaler og bylaget 1 td. øl.[^23] I 1652 forliges en injuriesag ved Skam herredsting,[^24] saaledes at den, der først siger den anden et ondt ord, skal bøde til byen 1 td. øl og 1 ørte havre til herskabet.

I de forannævnte tilfælde har der dog næppe været tale om egentlig voldgift, men iøvrigt kan man jo ikke regne med, at bymændene har gjort sig den retslige karakter af deres procedure klart. Hvor der er tale om en egentlig voldgift, maa domstolene efter DL 1—6—1 respektere afgørelsen, men hvor voldgiftsmændene ikke kan naa til noget flertal, maa domstolene være kompetente til at paadømme spørgsmaalet. Saaledes en Fyenbo landstingsdom 1694,[^25] der tilpligter parterne at hegne i overensstemmelse med et ældre tingsvidne, uanset tvisten var henskudt til 8 mænds voldgift. Da den ene parts 4 mænd var af en anden mening end den anden parts 4 mænd, fandtes sagen ikke at kunne afvises.

Man maa gaa ud fra, at domstolene ikke paa nogen maade har følt sig bundet af vedtægternes egen kompetencebestemmelse, men har taget selvstændig stilling til spørgsmaalet om, hvorvidt en sag lovligt kunde behandles af bystævnet, og hvis dette maatte besvares benægtende, har man underkendt pantningen uden hensyn til den formelle regel om, at bymændene først skal klage til oldermanden. Værløse, Tokkerup og Ebbeskov bymænds vedtægt indeholdt en saadan regel, hvorefter ingen maatte klage nogen for herskab eller til tinge under en tønde øls fortabelse, og i henhold til denne bestemmelse panter de en gang i 1596 en bymand i Ebbeskov, Oluf Isaksen, der imidlertid indbringer sagen for domstolene.[^26]

Det fremgaar ikke af retsreferaterne, hvad det er for et forhold, der har foranlediget den oprindelige sag, men for domstolene drejer det sig kun om, hvorvidt bymændene havde ret til at pante efter den nævnte vedtægtsbestemmelse.

Da bymændene af Oluf Isaksens herskab tiltales for vold og hærværk til 40 marks bøde, henskydes sagen til Sjællands landsting. Bymændene henviser til, at vedtægten maa være gyldig efter recessen, men herskabets fuldmægtig paastaar dom for hærværk. Landstingsretten udtaler, at efterdi Værløse, Tokkerup og Ebbeskov bymænd har gjort samling og er draget ind i Oluf Isaksens gaard og der »loug wfordielt« og imod hans vilje har frapantet ham en bryggeredel og det efter en vide og vedtægt, som fornævnte bymænd selv har gjort, og som er imod loven, idet den formindsker kongens ret, som loven tilsteder, da endvidere deres bylov heller ikke er til den gemene mands tarv og anden bys nytte om hegnet og andet, som recessen melder, men alene at søge bondens skade og fordærvelse med drik og andet, og loven i sin 2. bog 20. kap. (EsjL II:16) klarlig formelder: end far mand til bondens gaard og gør nogen vold, tager hand noget eller bryder vold eller hugger ulovligt med 5 mænd, da bøde hovedmanden 40 mark, og de, som var i følge med ham, hver 3 mark, med mere som samme kapitel indeholder, og efter slig tilfald, saa og efterdi de fornævnte mænd er saaledes draget ind i bondens gaard og har ulovligt frataget ham hans gods, da bør den, som var formand, bøde sine 40 mark, og de, som var med ham, hver bøde deres 3 mark.

Det fremgaar klart af sagen, at bestemmelsen om, at man ikke maa søge tinget, før man har søgt oldermanden, ikke tillægges nogen virkning, idet den formindsker kongens ret d. v. s. holder saadanne sager fra tinget, som rettelig burde behandles der, saaledes at kongen ingen andel faar i bøderne. Men da det ikke fremgaar af sagen, hvad der har været den oprindelige aarsag til tvisten, er det umuligt at sige noget om omfanget af landstingets fordømmelse. Under alle omstændigheder har landstinget overhovedet ikke villet tillægge vedtægten nogen betydning, dels da bymændene har gjort den selv, jfr. foran side 84, dels da den ikke opfylder lovgivningens almindelige betingelser om at være til byens nytte. Man kan vist ikke tillægge dommen nogen betydning udover den konkrete sag.

De hundreder af sager vedrørende pantninger, som findes i tingbøgerne, vidner om, at herredstinget i praksis har været en slags 2. instans i forhold til bystævnet, saaledes at den bymand, som ikke var tilfreds med oldermandens eller bystævnets afgørelse, og som mente, at en pantning var ulovlig, kunde gaa til tinge og kræve den omstødt. Ogsaa vedtægterne gaar af og til ud fra en saadan instansfølge. Lumby 1592 § 4 (DVV I:328) bestemmer, at dersom bymændene har afgjort en sag, og den dømte siden gaar til tinget, men afgørelsen bliver kendt ved magt, da skal han bøde til byen.[^27] I dette tilfælde er bestemmelsen vendt imod den bymand, der formaster sig til at søge bylagets afgørelse omstødt, men i Bælum 1712 § 57 (DVV II:117) siges det udtrykkeligt, at dersom sagen er af den beskaffenhed, at den ikke kan faa sin endelige afgørelse ved bystævnet, maa den dømte angive sagen for øvrigheden, men han maa ikke gøre det, forinden granderetten har haft den til behandling. Ogsaa Saksild 1705 § 3 (DVV II:336) og Rude 1743 § 3 (DVV II:362) gaar ud fra, at bymanden har ret til at søge en byafgørelse omstødt ved tinget, og tilføjer, at dersom herredsretten underkender oldermandens afgørelse, skal han give henholdsvis halvanden lod sølv og 1 td. øl til straf og alligevel være oldermand aaret ud. Her er herredsretten altsaa betragtet som en egentlig appelinstans, der skal være en garanti imod urigtige afgørelser af oldermanden.

Naar vi derefter skal gaa over til at gennemgaa de fremdragne domme, der afgør spørgsmaalet om en pantnings lovlighed, maa det indledningsvis bemærkes, at samtlige gennemgaaede sager i høj grad bærer præg af en konkret stillingtagen uden tanke paa eventuelle videre konsekvenser. Da det kun har været hensigten at naa til en afgørelse af de enkelte sager efter ret og billighed, har man ikke taget det saa nøje med at afveje en eventuel videre konsekvens af de argumenter, der anvendes i domsbegrundelsen.

Domstolenes formelle indstilling overfor byafgørelser er meget varierende, hvad enten der er tale om fordømmende eller anerkendende domme. Tingssagen vil som regel være opstaaet paa den maade, at en bymand er blevet pantet af grander, hvorefter han tiltaler granderne til tinge for ulovlig pantning og paastaar sig tilkendt sit frapantede gods og eventuelt volds- og hærværksbøder. Hvis domstolene har fundet pantningen lovlig, vil den simpleste maade være at frikende bylaget, der som regel er indstævnet ved oldermanden, og overlade den videre eksekution til bymændene selv. Saaledes f. eks. Viborg ldst. 1637[^28] i en sag, hvor en bymand havde klaget over, at granderne havde pantet ham. Videbrevet af 13. 6. 1624 bestemte bl. a., at hvo som driver eller tøjrer paa engen, saa vidt som granderne har vedtaget at hegne, skal bøde 1 td øl til granderne. Item hvo som ikke vil følge med at pante uden lovligt forfald, skal give 1 td. øl. For overtrædelse af disse bestemmelser havde de frapantet ham en vogn.

Herredsretten godkendte pantningen under henvisning til, at vedtægten var samtykt og forseglet samt til, at bymændene havde tilbudt klageren sin vogn igen imod, at han betalte de paabudte bøder. Herredsfogden kan derfor ikke tilstede nogen klage, saa længe videbrevet staar ved magt. Landstingsretten stadfæster dommen med lignende bemærkninger, idet den henviser til, at klageren har nægtet at rette for sig.

Endvidere kan nævnes en dom fra Flakkebjerg hd. 1602,[^29] der godkender, at byen har pantet en mand, fordi han havde holdt sine stude fra fælleshjorden, men det »blev efterladt, at han skulde have sit pant igen denne gang for hans husbonds skyld og godtfolks bøns skyld, og saa fremdeles forlige, at det skal være med deres plovstude af begge byer at bortdrive, som det har været af arilds tid«. Henvisning til gammel sædvane kunde tyde paa, at bestemmelsen om studene ikke findes i en skriftlig vedtægt, men dette har herredsretten altsaa ikke lagt vægt paa.

I en herredstingsdom fra Sluds hd. 1654 godkendes en pantning med henvisning til recessen, men de nærmere omstændigheder er ikke oplyst.

En mere aktiv indstilling overfor bylagets kompetence finder vi i den foran side 86 refererede dom af Lollands landsting 1669, der efter at have godkendt pantningen, paalægger klageren at indløse sit pant inden 3 dage under dettes fortabelse. Her tildeler dommen altsaa pantningen direkte domskraft.

Der er ogsaa eksempler paa, at bylaget efter at have dømt en grande til betaling af bøder, søger disse inddrevet ved tinget, saaledes dømmes Maren Chrestensdatter i 1623 af Viborg landsting til at betale bylaget 2 slettedaler og 8 skilling, som bymændene har paalagt hende for overtrædelse af vedtægten, skønt hun selv mener, at bøden ikke kan blive mere end 8 skilling,[^31] og for Herlufsholms birkeret søges i 1634 en tjenestekarl til betaling af 1 fjerding øl, som dannemænd havde idømt ham, fordi han havde overfaldet oldermanden og andre ved bygildet.[^32] Dommen kendes ikke.

I nogle sager ser det ud, som om der overhovedet ikke har været nogen bysag, men at de skyldige direkte søges til tinge til betaling af bøder efter vedtægten. Dette gælder saaledes en Viborg landstingsdom 1638,[^33] hvorved bymændene i Lilballe faar stadfæstet en herredstingsdom, der dømte en bymand til at betale bylaget 1 td. øl, som han havde lovet dem til begravelsesøl for hans tjenestesvend. Overfor saadanne rene gildespørgsmaal synes Herlufsholms birk imidlertid at have indtaget den stilling, at bylaget selv maa klare grejerne og ikke blande tinget ind i disse sager. I 1635 har en bymand fra Naaby nemlig indstævnet sine grander for nævnte birketing og krævet dom for, at der skal tudes paa gaden, forinden der drikkes øl, saa at ingen skal drikke det i smug. Saa vidt ses drejede det sig ogsaa her om gravøl. Birketingsdommen erklærer imidlertid, at bymændene skal drage hjem og rette sig efter deres bylov, og oldermanden skal skaffe dem lov og ret i den udstrækning, det følger af byloven, og saa længe denne staar ved magt.[^34]

Endelig kan nævnes to herredstingssager fra henholdsvis Sjælland og Skaane, hvor der heller ikke synes at have været nogen bysag forinden tingssagen, og hvor tinget i begge tilfælde afgør sagen i overensstemmelse med henholdsvis sædvane og vedtægt. Bylaget i Saltoby søgte i 1602 en grande, der ikke vilde age fattigfolk af by i overensstemmelse med gammel skik og brug. Dommen erklærer, at efterdi det er en vedtægt her udi landet, at naar fattigfolk føres af by for at faa almisse i guds navn, skal naboerne paatage sig kørslen efter tur, nabo fra nabo, by fra by, og ingen være forskaanet herfor, da vidste fogden ikke rettere end at finde den sagsøgte pligtig til at køre fattigfolk af by, naar turen kom til ham, og gør han det ikke, maa bymændene tage saa godt et pant fra ham, som svarer til den rejse, han skulle have foretaget.[^35] I 1669 tiltaler bylaget i Syndersløv, Gærds hd., en bymand til betaling af nogle gærdestave, han har hugget, samt til at give byen 1 td øl i bøde. Herredstinget dømmer manden i overensstemmelse med vedtægten til at betale stavenes værdi og 1 td. øl.[^36]

Medens de fleste domme ligestiller gammel sædvane med skreven vedtægt, har Flakkebjerg herredsting i 1608[^37] underkendt en pantning, fordi byen ikke havde nogen skriftlig bylov. Sagen, der ikke er nærmere refereret, sluttes med følgende dom: Efterdi Lundby mænd paaberaaber sig deres gamle vedtægt og bylov, endskønt de ikke har nogen skreven bylov, og de derover har pantet Thomas Inde og ikke talt dem til rette, saa kan vi ikke andet end kende for ret, at de har forset dem derudi, saa at de bør skaffe ham hans pant igen og ikke siden pante ham eller nogen anden, før end uvillige mænd synes og ser, hvilken brøst der findes, og siden gaa derom, hvis ret er. Den samme stilling indtager Hvidding herredstingsdom 1691,[^38] hvori det hedder, at hvorvel klageren er skyldig at holde vide og vedtægt med sine andre naboer udi byen, dog efterdi den anklagede hverken i retten endmindre til doms har fremlagt noget grandevilkaarsbrev, som de imellem sig har oprettet og af klageren samtykket, at han skulde føde hyrden og markmanden af 1½ gaard, ej heller bevisliggjort, at de efter lovens (JL) III:57 har søgt klageren ved lov og ret, fordi han ej vilde videgælde, saa ses det ikke, at han med føje kan pantes, men han bør sit pant igen uden skade at ekstraderes og ej heller ses, at han skal svare til nogen brøde, som han af naboerne sigtes for. Den sidste halvdel af dommen er interessant, fordi den viser, dels at landsbyens selvstyre anerkendes udenfor de omraader, hvor DL var gældende, dels at JL III:57 er blevet betragtet som en almindelig hjemmel for bymændene til at paalægge bøder, men at tvangsfuldbyrdelsen skulde ske ved tinge, ikke gennem pantning. Det fremgaar jo af sagen, at der ikke, som i JL III:57, er tale om hegnspligten.

Selv om tinget anerkender vedtægtsbestemmelsen, kan en pantning naturligvis underkendes, saafremt vedtægtens formelle regler ikke er iagttaget. Hvidding herredsting afsiger 13. 6. 1692 en dom, hvori det hedder, at eftersom Nørre Skærbæk mænd har slaaet mere hø end samtlige bymænd var blevet enige om, saa nytter det dem ikke, at de henviser til, at de havde truffet en ny aftale med præsten, thi de burde ogsaa have ladet de andre lodsejere i Søndre Skærbæk det vide og blevet enige med dem, før end de slog deres eng op, eftersom de har mark fælles, og Nørre Skærbæk har derfor forset sig imod § 7 i deres grandebrev og bør derfor efter dette brevs indhold bøde 1 rd. til herskabet. Men de bør være fri for bøder til bymændene, efterdi Sdr. Skærbæk ikke har brugt den procedure med deres panteri, som har været sædvanlig, eller som deres grandebrev indeholder, men af egen myndighed stiltiende pantet dem paa deres enge og ikke ved eller udi deres huse. Sdr. Skærbæk mænd har ogsaa betjent sig af den myndighed, som efter deres grandebrevs § 9 tilkommer pantemændene, og af slig aarsag er deres forseelse langt større end Nr. Skærbæk mænds forseelse, og Sdr. Skærbæk mænd bør derfor efter grandebrevet bøde til herskab og bylag og tillige give Nr. Skærbæk mænd deres pant igen.

I adskillige af de private domssamlinger fra 1500- og 1600-tallet er der optaget en nørrejysk landstingsdom fra 1522, som altsaa maa have faaet almindelig udbredelse som præjudicat.[^39] Lensmanden paa Mariager slot havde indstævnet »Per Chrestensen ij Bierregrauff . . . for hand ij Bierregrauff grandelaug skulle haffue laditt fordidle Rasmus Espensen ij Bierregraff for nogen breffue som lyder paa en gaard fred endog saadane breffue icke skal were thierris wiide och widthect anrorende . . . sammeledis hagde hidsteffnid Jens Michelsen och Olluf Persen som skulle were fougder ij same grandelaug for the haffuer wndt horingh offuer for.n Rasmus Espensen, thisligiste hagde hid steffnid OP, LJ och thierris medbrødre horingh, som for.n RE diellt haffuer . . .«. Vi hører altsaa her om en regelret rettergang i bylaget, om aarsagen hedder det i dommen: »Per Chrestensen ij Bierregrauff att haffue laditt fordidle RE ibm. och gaff hannom sagh, for hand forholler nogen clage breffue och winder paa hannom for en bordag (baardag = slagsmaal) han med hannom giortt haffuer endog sagen forliitt war, som thet dielsbreff wider bemeller«. At sagens aarsag er et slagsmaal med brud paa gaardfreden er altsaa tydeligt nok, men hvad der er sket i sagen, forinden den behandledes ved det omtalte høringsdele i bylaget, er knapt saa klart. Der maa formentlig være optaget tingsvidner i sagen, og herpaa tyder domskonklusionen ogsaa: efterdi den sag om de forannævnte breve ikke angaar Bjerregrav mænds vide og vedtægt, men er en sag, som burde behandles paa herredstinget, da finder retten, at Rasmus Espensen maa være kvit af den omhandlede fordeling. Dommen kender altsaa bylagets domfældelse magtesløs, og hvis sagen skal have en afgørelse, maa man altsaa rejse tiltale paa tinge.

At bymændene selv var af den opfattelse, at slagsmaal skulde paadømmes i byen, fremgaar af adskillige vedtægter og blev fremhævet under en sag for Smørum herredsting 1627,[^41] hvor en bymand i Aagerup tiltaler Perstrup bymænd, fordi de havde pantet ham. Perstrup forklarer, at aarsagen til pantningen var, at den paagældende havde overfaldet en af deres grander efter fælles gilde mellem de to byer, og derfor havde de pantet ham efter recessen. Herredsfogden indvender imidlertid, at recessen ikke formelder om gildeskik og udmelder 12 synsmænd til erklæring. Synsmændene erklærer, at der ikke er forbrudt vold eller ran, men pantet efter vedtægten. Sagens videre forløb kendes ikke.

Spørgsmaalet om lovligheden af en pantning er til paakendelse for rettertinget under en sag i 1635,[^42] men det fremgaar ikke af sagen, hvad der har været aarsag til pantningen bortset fra en henvisning til brud paa vide og vedtægt. Herredsfogden har imidlertid frikendt bylaget, medens det i Skaanes landstingsdom hedder: efterdi af processen erfares, at fornævnte Hosinge mænd med vold er indgaaet i AJ's gaard og — som de kalder det — har udtaget hver sit pant, saa kan saadan utilbørlighed ikke regnes for panteri, som med al billighed og kristeligt bør ske, men eragtes som vold og ransgerning, idet de ikke har villet lade sig nøje, men taget hver sit. Thi vide vi ej tingfogdens dom at følge, men kender den magtesløs og enhver forskaffe ham sit gods igen, foruden for deres grove forseelse at staa til rette efter jyske og skaanske lov og bøde hver deres 3 mark.

Landstinget har altsaa ikke underkendt byafgørelsens lovlighed men kun den voldsomme fremgangsmaade og det forhold, at de har taget hver sit pant. Rettertinget erklærer imidlertid udtrykkeligt, at det ikke er lovligt bevist for landsdommeren, at Hosinge bymænd havde lovlig og nøjagtig aarsag til pantningen, hvorfor landsdommeren ikke har gjort nogen uret med sin dom (selv om han altsaa ikke har taget standpunkt til, om han fandt aarsagen lovlig). Det er imidlertid bemærkelsesværdigt, at rettertinget ikke vil gaa med til at dømme bymændene for vold og ran, efterdi pantning er sket af misforstand, bør bymændene give AJ sit fratagne pant eller dets værd igen samt kost og fortæring, men være fri for vold og ransdelemal.

Ejerne af den agerjord, der hører under købstaden Lund i Skaane, har aabenbart været organiseret i et særligt lag af vangebrødre med en oldermand i spidsen, thi af en dom paa Skaanes landsting 1667[^43] erfarer vi, at oldermanden har frapantet Anna Skultes i Lund et spejl, fordi der var brud paa gærdet om hendes markjord. Landstinget erkender, at pantningen er sket i henhold til recessen, som paabyder, at en eller to grander ikke maa kuldkaste, hvad samtlige bymænd samtykker, hvad der ikke kan eragtes andet end skelligt, men da Anna Skultes fremlægger byskriverens attest for, at den paagældende jord ved arveskifte var gaaet af hendes eje paa det tidspunkt, da forseelsen fandt sted, kan hun jo ikke være pligtig at svare til vangegærdet. Den nuværende ejer har da ogsaa i retten erklæret sig villig til at paatage sig ansvaret baade til vide og andet med de andre vangebrødre, hvorfor retten paalægger oldermanden at skaffe Anna Skultes hendes spejl igen. Og dersom nogen af vangebrødrene har faaet skade af det ulovlige hegn, saa maa de søge vedkommende efter lovlig medfart. Om idømmelse af volds- eller ransbøder er der overhovedet ikke tale, og landstinget anerkender klart bymændenes pantningsret.

Da bystævnet i langt højere grad end herredstinget har kendskab til de lokale forhold, vil stævnet paa forskellig maade kunne anvendes i den offentlige proces. Der kan i denne forbindelse mindes om regler i SKL 148 om fremlysning af hittegods paa gadestævnet, der ganske vist i JL II:111 er blevet til en regel om, at godset skal fremlyses paa kirkestævne eller paa tinge, jfr. DL 5—9—1, hvilket dog ikke forhindrer, at fremlysning ofte fandt sted paa gadestævnet.

Naar en mand finder sit kreatur i en anden mands besiddelse, kan han kræve af besidderen, at han aflægger ed paa, at kreaturet er hans hjemmefødning, og han skal bevise det med sine naboer. Kan han ikke bevise sin hjemmel, maa han paavise sit fæmærke paa dyret og bevise med sine naboer, at det er hans hjemmefødning, JL II:104, DL 6—17—6 og 8. I saadanne sager vil bystævnets vidnesbyrd have betydning for en offentlig sag, jfr. ogsaa EsjL III:20—21.

I mange offentlige straffesager vil det have betydning for tiltalte at bevise sin uberygtethed, og grandernes skudsmaal er i saa henseende et afgørende bevis. Særlig synes det at være sædvane i Norge at kræve fremskaffelse af tiltaltes »grandeskel« d. v. s. grandernes udsagn om, at den paagældende altid har været en uberygtet mand. I en retssag fra Andebu, Vestfold 1464 blev det paalagt Erling Haavardssøn at fremskaffe sit grandeskel, og han fremstiller derefter alle sine grander, som bekræftede med deres ed, at de kunde mindes ham ufødt i grandelaget, og at de intet vidste uden godt om ham.[^44] Paa lignende maade fremførte en tiltalt i 1484 alle sine grander, der samtlige var villige til at sværge paa, at de aldrig havde hørt andet end godt om tiltalte lige fra dennes barndom.[^45]

Ogsaa i Danmark har granders skudsmaal haft betydning. Eksempelvis beviste en bonde, der var tiltalt for tyveri for Skaanes landsting 1667, med sine naboers vidnesbyrd, at han var en uberygtet mand,[^46] og i en lejermaalssag for samme landsting 1673 fremlægges der ligeledes skudsmaal af grander og naboer.[^47] I 1670 indstævner den kgl. befalingsmand alle Hollembo bymænd i Nor hd. og begærer, at en for trolddom sigtet kvinde skal forlange sit skudsmaal af dem.[^48]

Bylagets ransagning efter stjaalne koster er sikkert ogsaa ofte blevet efterfulgt af en offentlig sag.

De fremdragne domme tegner kun nogle spredte træk af forholdet mellem bylag og domstole, thi dels er materialet sparsomt, dels har de enkelte domme kun til hensigt at finde en fornuftig løsning af den enkelte sag. Nogen oversigt over afgrænsningen af bylagets kompetence kan vi i hvert tilfælde ikke faa, forinden bylagets forhold til de enkelte medlemmer og til trediemænd først og fremmest jordejeren er blevet nærmere belyst. En sammenfatning af dommenes stilling til spørgsmaalet og sanktionerne overfor bylaget i anledning af en ulovlig pantning vil ligeledes blive udskudt til slutningen af det følgende afsnit.

3. Forholdet til trediemands ret

Bymændene kan naturligvis ikke fastsætte vedtægt vedrørende andre forhold end dem, de selv har raadighed over, og da bønderne paa den tid, da vi fra vedtægter og tingbøger har noget kendskab til bylagets virksomhed, saa godt som alle er fæstebønder, vil det altsaa først og fremmest sige, at bønderne kun kan træffe bestemmelser om landbrugsdriften indenfor fæsteforholdets rammer. Det vil imidlertid fremgaa af de foregaaende kapitler, at bønderne med de respektive herskabers stiltiende samtykke, og uden at domstolene ex officio har paaset kompetenceforholdet, i mange tilfælde har optraadt uden herskabets medvirken i sager, der angik rettigheder af varig betydning for ejendommens værdi. Hvor spørgsmaalet af den ene eller anden part rejses for domstolene, maa disse dog tage positiv stilling til kompetenceforholdet, og vi har en række sager til belysning af denne stillingtagen.

Først og fremmest er det naturligvis klart, at bønderne ikke kan afhænde deres herskabs ejendom uden disses samtykke og medvirken, og dette gælder ogsaa mageskifte af ejendom. Dette er da ogsaa fastslaaet i to rettertingsdomme fra 1500-tallet.

Af en rettertingsdom fra 1543[^49] fremgaar, at Eiler Rønnow har gjort en handel med Tommerup bymænd, hvorefter han skulde have en skov, kaldet Brydsbjerg, medens Tommerup formentlig til gengæld skulde have nogen anden jord, hvad der dog ikke fremgaar af domsreferatet. Eiler Rønnow skulde tillige have græsgang og skovhugst i Tommerup til sin gaard i Brylle. Rettertinget afsiger imidlertid følgende dom: sagde vi derpaa for rette, at fornævnte brev ikke bør have nogen magt, efterdi ingen paa kronens vegne med kongens fuldmagt har været derhos og samtykt, og ikke heller de andre lodsejere i Tommerup, uden alene bønderne i Tommerup. Deslige om den græsgang og skovhugst var saa paasagt, efterdi der er gjort markskel mellem Brylle og Tommerup, og Eiler Rønnow ikke findes efter loven at have nogen del og lod i Tommerup mark til den gaard udi Brylle, da bør Eiler Rønnow ingen brugelighed have udi Tommerup enten med græsgang eller anden brugelighed, og fornævnte Brydsbjerg at gange under reb og ret maal, og hver lodsejer udi Tommerup at fange derudi sin anpart, som han med rette bør efter loven.

I løbet af første halvdel af 1500-tallet har Johan Urne gennemført en række mageskifter med kronens bønder i Langaa, men da han vil indhegne det jordomraade, han derved har opnaaet, fører bønderne klage mod ham, og under retssagen paastaar kronens lensmand, at alle mageskifterne er ugyldige, da de er gennemført uden kronens samtykke. Johan Urnes arvinger fremlægger imidlertid en befaling fra kongens fader, at gode mænd skulde undersøge, om kronens tjenere havde faaet fyldest for de mageskifter, der var sket i hans naades regeringstid, hvorfor de paastaar, at kronen har godkendt mageskifterne. Dertil svarede kronens lensmand, at Johan Urne havde gennemført alle mageskifterne uden kongens bevilling, bortset fra den befaling til gode mænd om at have opsyn med, at der skete kronens bønder fyldest, hvilket dog ikke er sket, hvorfor han paastaar, at jorden skal gaa tilbage til kronens gaarde. Rettertinget statuerer, at alle mageskifterne bør være uden magt og gaa tilbage til kronens gaarde.[^49b]

Fæstebønderne maa heller ikke fremleje den fæstede ejendom, og overtrædelse af dette forbud medfører fæstets fortabelse, jfr. Frederik I's frdn. 1523 og rettertingsdom 1539,[^51] hvoraf tillige fremgaar, at det var forbudt uden jorddrottens samtykke at indgrave eller indgrøfte en eng, se straks nedenfor. Lige saa lidt kan bønderne med bindende virkning vedtage, at de selv vil skifte og rebe ejendommene imellem sig, hvilket fremgaar af en Viborg landstingsdom 1638,[^52] der underkender 12 bymænds syn og skifte med den begrundelse, at granskningen vedrørte skel mellem ejendom og skovsparter, hvorfor den — da marken ikke tidligere var rebet — ikke kunde være til hinder for lovlig rebning.

I denne forbindelse kan ogsaa nævnes en sjællandsk landstingsdom 1678,[^53] der underkender en pantning, som Husum bymænd har foretaget hos Drønshøj bymænd paa grund af en skeltrætte. Dommen begrundes med, at pantningen er imod loven, og Husum bymænd dømmes til at skaffe pantet eller dets værd igen samt bøde deres voldsbøder. Angaaende skeltrætten henvises til eventuel klage paa de tilbørlige steder.

Naar der ikke henvises til sædvanlig rettergang, skyldes det vel, at bymændene først og fremmest maatte indbringe en saadan ejendomssag for herskabet.

Kun for saa vidt angaar afpløjning og afslæt — altsaa mindre skelstridigheder — er det udtrykkeligt i reces 1558 § 14 og DL 1—4—16 bestemt, at varsel kun skal gives den, der har forvoldt skaden, men ikke hans jorddrot, hvoraf man formentlig har lov til at slutte, at den skadelidte ogsaa kan optræde paa egen haand. Hvor der derimod er strid om retten til en hel grund, kan bønderne ikke optræde paa egen haand. Dette følger af fæsteforholdets natur og er fastslaaet i en dom paa Viborg landsting 1638.[^54] Mølleren i Gammelby laa i strid med Tolstrup bymænd om retten til en eng, som han havde i brug, men som bymændene paastod kun var overladt ham af dem mod en særlig betaling i madvarer og 1 td. øl. Der fremlægges i sagen modstridende tingsvidner, men herredsfogden (ved sættefogden) kender for ret, at efterdi bymændene fuldt og fast ved deres højeste helgens ed vedkender sig fornævnte engjord som deres rette bonderejendom til deres gaarde, hver sin lod og part, da vidste fogden ikke andet derpaa at sige, end at den engjord jo bør følge de Tolstrup bymænd, saa længe de tingsvidner og vedkendelsen staar ved magt. Landstinget erklærer imidlertid, at efterdi befindes at en part af de Tolstrup mænd har vidnet i deres egen sag dem selv til behjælpning, og sagen angaar ejendom, men lensmanden, som har ejendommen i forsvar, ikke har fanget lovlig varsel, da kunde vi ikke efter saadan lejlighed kende samme syn, vidner og vedkendelse og ej heller de domme, der er funderet derpaa, saa noksomme, at de bør have nogen magt, men de bør være magtesløse.[^55] Denne dom bør sammenlignes med fremstillingen foran side 326 af bylagets virksomheder i sager vedr. mindre jordtvister og især den der refererede sag fra Villands hd. 1672, hvis synspunkt er det diametralt modsatte af den her anførte landstingsdom.

Det vil fremgaa af fremstillingen foran i kapitel 5, at bønderne i vidt omfang med herskabets stiltiende samtykke eller uden deres vidende, og i hvert fald uden at domstolene ex officio har undersøgt kompetencespørgsmaalet, har ført en række sager om oprettelse eller nedlæggelse af løkker paa overdrev eller vang og om hegn mellem to nabobyer. I disse tilfælde har bylaget imidlertid som kollektiv enhed optraadt paa tinge, men de har naturligvis ikke taget sagen i egen haand. At paadømmelsen af saadanne spørgsmaal laa udenfor bylagets kompetence, har utvivlsomt været almindeligt anerkendt, selv om naturen af og til er gaaet over optugtelsen, og vi har især en del vidnesbyrd om, at bymændene i samlet flok har nedkastet et hegn, som de mente var ulovligt. At en saadan selvtægt er ulovlig er fastslaaet i en rettertingsdom 6. 6. 1575,[^56] hvoraf fremgaar, at bønderne i tre landsbyer i Tybjerg hd. var draget ind i en fjerde landsby og havde nedslaaet et gærde, som lodsejerne havde rejst om en enghave. Alle bymændene blev idømt voldsbøder med undtagelse af dem, som var i stand til at bevise, at de ikke var med.[^57]

I modsætning til flere af de i kap. 5 nævnte domme om oprettelse eller nedlæggelse af løkker, der tilsyneladende anerkender bøndernes ret til at optræde paa egen haand i disse sager, har en nørrejysk landstingsdom 1625 betegnet en saadan sag som ejendomssag, der krævede jorddrottens samtykke.[^58] Bymændene i Skjoldborg havde i 1622 faaet et tingsvidne paa Hundborg herredsting, hvorefter et jordstykke, kaldet Vadkjær, der var blevet omgrøftet, paany skulde udlægges til fælles græsmark. Paa grundlag af tingsvidnet erklærer herredsfogden i sin dom, at da brugeren af Vadkjær har lovet at nedlægge den løkke, saa vidste fogden ikke bedre, end at han skal efterkomme det, men landstinget kender for ret, at de omhandlede vidner og syn angaar ejendom, og da jorddrotten ikke har været stævnet med lovlig varsel, inden tingsvidnet blev udstedt, maa herredsfogdens dom være magtesløs, saa længe ikke gyldige beviser fremlægges. Denne afgørelse kan især sammenholdes med den foran side 132 nævnte højesteretsdom 1668, der underkender en landstingsdom, som havde afvist en sag, hvorunder en bymand havde tiltalt sin nabo for ulovlig indhegning, med den begrundelse, at sagen var en ejendomssag, og at alle lodsejerne derfor burde indstævnes.

Af lige saa stor betydning som oprettelsen eller nedlæggelsen af løkker har spørgsmaalet om antallet af kreaturer paa den fælles mark været, ogsaa i henseende til ejendommens værdi, men det er uklart, om græsjævningens fastsættelse udelukkende var en bondesag, eller om ogsaa stridigheder om dette spørgsmaal krævede herskabets medvirken. Jeg kender kun 2 sjællandske herredstingsdomme, der udtaler sig om spørgsmaalet, og de gaar i hver sin retning. Fuldmægtigen for herskabet til nogle af bønderne i en landsby anmoder i 1712 paa hele bylagets vegne om at faa udmeldt taksationsmænd i medfør af DL 3—13—29. Fuldmægtigen for herskabet til de øvrige bønder protesterer imod, at begæringen fremmes uden samtykke fra alle herskaberne, men heroverfor indvendes, at enhver ifølge loven kan faa udmeldt 8 mænd til taksering, og at det er bøndernes egen sag. Birkefogden i Herlufsholm birk forlanger fuldmagt fra samtlige bønder, og da denne fremlægges, bliver 8 mænd udmeldt, uden at herskabet har været stævnet.[^59] I modsætning hertil kræver herredsfogden i Baarse hd. 1715[^60] som betingelse for at udmelde taksationsmænd, at amtmanden skal stævnes sammen med kongens bønder, der har lod i fælleden, idet han henviser til, at ifølge kongeligt mandat maa ingen tiltale bønderne uden at stævne amtmanden, og det var ikke nok, at ridefogden var stævnet. Der kan dog vist ikke være tvivl om, at græsjævningen i almindelighed er blevet foretaget uden herskabernes medvirken.

Hvor der derimod er tale om at meddele udenbys folk græsningsret paa byens omraade, er det klart, at bønderne ikke kan foretage en saadan disposition uden jorddrottens samtykke, og dette er fastslaaet i en rettertingsdom 1553.[^61] Sagen er opstaaet derved, at bymændene i Fjeldsted har tiltalt bymændene i Kjølstrup, fordi de har drevet deres fæ og kvæg ind paa Fjeldsted mark. Kjølstrup svarer, at de har faaet brev og segl af Fjeldsted mænd paa, at de maa drive ind paa deres overdrev, og dette brev har faaet kongelig stadfæstelse. Der fremlægges vidisse af Vends herredsting 1538 over et brev lydende paa, at Fjeldsted mænd og Kjølstrup mænd er enedes om at have græsgang og fælled sammen hvert aar til evig tid, og Kjølstrup skulde til gengæld udlægge et stykke jord til den fælles græsgang.

Hertil svarede Fjeldsted mænd, at de bønder, som boede i Fjeldsted, den gang brevet blev udstedt, ikke kunde »bebreve« deres husbonds ejendom bort, ham til evig skade og fordærvelse, og de paastod, at den stadfæstelse ikke burde komme dem til skade, som nu bor i Fjeldsted. Rettertinget kender for ret, at efterdi fornævnte brev, som Fjeldsted mænd har udgivet, angaar deres husbonds grund og ejendom, saa bør den stadfæstelse, som derom udgivet er, ingen magt have og ikke komme Fjeldsted by eller deres jorddrotter til skade udi nogen maade efter denne dag. Det er pudsigt nok bymændene selv, der paaberaaber sig hensynet til herskabet, som overhovedet ikke synes at være indblandet i sagen.

Hvor der derimod er tale om spørgsmaal, som falder indenfor bylagets sædvanlige selvstyre, kan der ikke være tale om, at herskabet i tilfælde af tingssag behøver noget varsel. Maaske er dog ogsaa denne selvstændighed efterhaanden gaaet tabt. Paa 1600-tallet kan det dog ikke være sket. Et vidnesbyrd herom er en udtalelse under en sag for Smørum herredsting 1632,[^62] hvor Drøndbyøster og Avedøre laa i strid om en ulovlig pantning for hegnsbrud. Avedøre opfordrer modparten til at give deres husbond lovligt kald og varsel, men dette afvises med bemærkning om, at de gjorde ikke behov at give jorddrotten varsel hertil, efterdi det ikke vedkommer jord og ejendom, men alene løkke og hegn.

4. Sammenfatning

Som allerede antydet kan vi ikke paa grundlag af det foreliggende materiale foretage nogen udtømmende afgrænsning af bylagets kompetence, men nogle enkelte træk kan dog angives.

Principielt maa vedtægten ikke stride mod loven, men herfra maa dog først og fremmest gøres en undtagelse med hensyn til fredningsbestemmelser og andre regler for det egentlige landbrugsarbejde, hvor hjemlen til at fravige loven maa siges at være kommet til direkte udtryk i recesserne og DL. Men ogsaa paa andre omraader maa udfyldning og udvidelser af lovgivningens bestemmelser stiltiende være anerkendt fra øvrighedens side. Vi kan i saa henseende minde om reglen angaaende drab af skabede heste, der efter JL III:55 og DL 5—12—7 kun lovligt kan ske efter forudgaaende forbud paa tinge, men som udvides ved talrige vedtægter, en udvidelse, der senere accepteres ved den autentiske fortolkning af DL, se foran side 170. Endvidere henvises til den foran refererede rettertingsdom 1654, der godkender en ransagning i henhold til vedtægt uanset herredsfogden (ombudsmanden) ikke havde overværet ransagningen, jfr. JL II:96. Iøvrigt bibeholdes vedtægternes bestemmelser om ransagning ogsaa efter, at DL 6—17—15 udtrykkeligt har fastslaaet, at herredsfogden altid skal være til stede ved ransagning, se nedenfor side 400.

At bylaget har fungeret som varetager af byens orden og herunder udstedt forskrifter af politimæssig natur, har formentlig været anerkendt og paaskønnet af øvrighed og herskab. I det følgende afsnit vil vi nærmere gaa ind paa nogle særlig fremtrædende bestemmelser, nemlig om forsorgen for dem, der behøver hjælp, om forskrifter mod brandstiftelse, og om forskrifter til fremme af de offentlige ydelsers erlæggelse. Saa længe bylaget indskrænker sig til at medvirke til inddrivelse af tiende og skatter, kan øvrigheden ikke have haft indvendinger at gøre, men det turde af det foregaaende fremgaa, at man ikke i samme grad har accepteret indgreb overfor grander, som efter bylagets mening havde gjort sig skyldig i brud paa solidariske pligter af forskellig art, f. eks. hovarbejde eller andre tjenesteydelser, hvor den enes mindre indsats gaar ud over den anden. Det fremgaar endvidere af vedtægterne, at bylagets myndighed er blevet brugt af præsterne som et middel til at opretholde kirketugten.

Forholdet til domstolene er i første række karakteriseret af et almindeligt ønske blandt bymændene om at holde alle stridigheder af enhver art indenfor bylagets egne rammer, og der er ingen tvivl om, at dette ønske omfatter alle sager, af hvad art nævnes kan. Baade domme og især vedtægter giver da ogsaa et levende indtryk af, at bylaget faktisk har virket om ikke altid som en egentlig domstol, saa dog som forligs- eller mæglingsorgan, og det er givet, at bymændene har betragtet det som et afgjort brud paa solidariteten, dersom en bymand har klaget over en grande til tinge, før han har klaget til oldermanden. At domstolene kun i begrænset omfang har villet anerkende denne virksomhed og godkende dens resultater, har ikke formindsket bylagets virksomhed i saa henseende. Det siger sig selv, at domstolene især ikke har villet anerkende bylagets afgørelser af gældssager og andre civile sager, medmindre der har været tale om en formel voldgift, hvad sikkert kun sjældent var tilfældet.

Bylagets forhold til den enkelte bymand har været begrænset af kravet om ligelig behandling, d. v. s. fordeling af byrder og rettigheder i forhold til gaardens størrelse, og man maa sikkert tillige regne med, at ingen har været pligtig at samtykke en vedtægt, hvis bestemmelser i særlig grad vilde komme ham til skade, selv om vedtægtens indhold iøvrigt maatte være lovligt.

Vanskeligt — eller rettere sagt: helt umuligt — er det at afgrænse bylagets kompetence i forhold til jordejernes rettighed, idet domstolene kun, hvor der var tale om egentlige ejendomsrettigheder, ex officio har paaset, at kompetencen var i orden, og selv i saa fald har praksis været meget vekslende, saaledes synes Viborg landsting først paa 1600-tallet at indtage en mere agtpaagivende holdning end selve rettertinget, der har tilladt bønderne at procedere sager om f. eks. løkker og græsning, der i høj grad har indflydelse paa ejendommens værdi. Hvor herskabet griber ind, vil det praktisk talt være umuligt for bymændene at gennemføre en sag paa egen haand og efter eget ønske, selv om det drejer sig om dispositioner, der maa siges at ligge indenfor fæsteforholdets rammer, og paa den anden side gives der ofte bymændene et meget langt tøjrslag med hensyn til selv at forfølge en sag for domstolene, hvis herskabet forholder sig passivt.

Bylagets kompetence har altsaa flere sider. For det første spørgsmaalet om, hvilket indhold man kan give en vedtægt, hvorom alle er enige, især om denne maa stride imod udtrykkelige lovbestemmelser. For det andet i hvilket omfang bylaget kan afgøre sager, som normalt henhører under domstolene. For det tredie i hvilket omfang bymændene kan oprette vedtægter om ændringer i ejendommens drift, og i hvilket omfang de kan forfølge sager, der opstaar af saadanne ændringer, uden herskabets samtykke og bistand. Og endelig for det fjerde, om den enkelte bymand kan nægte at samtykke en vedtægt, der er til særlig skade for ham eller nægte at efterkomme en vedtagelse, som han mener er til skade for ham eller hans ejendom.

Spørgsmaalet om de retlige følger af en ulovlig pantning er lige saa svært at besvare som selve hovedspørgsmaalet om kompetencens grænser. Det er muligt, at retsfølgen af en ulovlig pantning i ældre tid har været, at forholdet blev bedømt efter dets objektive beskaffenhed, altsaa oftest vold, ran eller hærværk, og et saadant synspunkt falder maaske godt sammen med ældre tiders strenge syn paa faldsmaalsbøder, men for saa vidt angaar 1600-tallet er dette næppe den almindelige regel. Man kan især fremhæve den forannævnte rettertingsdom fra 1635, der — skønt bymændene faktisk har udvist en meget voldsom og forkastelig optræden — alligevel underkender landstingets dom til volds- og ransbøder, under henvisning til, at den ulovlige pantning er sket af misforstand. Det er imidlertid meget svært at sige noget bestemt, da aarsagen til de mange domme, som ikke idømmer volds- eller ransbøder, jo simpelthen kan være, at der ikke er nedlagt paastand paa saadanne bøder.

II. Enkelte vedtægtsomraader

I de foregaaende kapitler er vedtægternes regler blevet belyst paa baggrund af jordfællesskabet og de dertil knyttede problemer. I det følgende vil der blive gjort rede for nogle enkelte vedtægtsomraader, der er uden forbindelse med agrarforfatningen, og som alene udspringer af bylagets karakter af lokal sammenslutning.

1. Forsorg

Middelalderens værnegilder var i første række opstaaet som følge af trangen til gensidig værn og havde udenfor købstæderne deres modstykke i slægtens sammenhold. Slægtens betydning faar sit afgørende knæk ved den faste bosættelse, men opretholdes i lang tid derefter, ikke mindst paa grund af slægtens betydning for bosættelsens karakter. I købstæderne, hvor folk fra mange egne søgte ind, og hvor udenlandske købmænd i aarhundreder spillede en betydende rolle, havde slægtsorganisationen ingen eksistensmulighed, og den erstattedes af værnegilderne, der bevarede deres oprindelige karakter, lige indtil statsmagten gjorde en sammenslutning til gensidig værn overflødig.

Paa landet havde slægten imidlertid udspillet sin rolle længe forinden værnegilderne i købstaden havde ændret karakter, og her glider en del af slægtens opgaver over paa bylaget, og dette gælder i første række en del af opgaverne til gensidig værn, navnlig forsorgen for dem, der havde forsorg behov. Hist og her kan slægtssammenholdet være blevet nedbrudt tidligere end andre steder, og her har de landlige værnegilder haft en selvstændig opgave. Adskillige bestemmelser i vedtægterne om bylagets forsorg er utvivlsomt hentet fra købstadsgilderne, der har haft en vis indflydelse paa nedskrivningen af landsbyens ældgamle sædvaner, men det er ikke udelukket, at mange bestemmelser kan være en direkte arv fra slægtsorganisationen, der har været forbilledet for baade værnegildet og landsbylaget.

Saa længe bylaget bestaar af frie selvejerbønder, har disse sikkert været knyttet sammen af de samme gensidige hjælpeforpligtelser som borgerne i de ældste værnegilder, men med selveejets undergang ændrer de gensidige forpligtelser naturligvis karakter. Videst er pligten til gensidig hjælp i de egne, hvor selvejet længst holdt ud, og i de egentlige gildeskraaer f. eks. paa Bornholm.

Retshjælpen, som spiller en saa stor rolle i værnegilderne, faar kun ringe betydning, efter at husbonden har faaet bønderne i forsvar, men er dog i et vist omfang omtalt i enkelte vedtægter. Ifølge vedtægten for Lumby, Odense amt, 1592 § 13 (DVV I:339), der har karakter af en gildeskraa, skal hver mand være pligtig at hjælpe den nabo, som »overfaldis af sit herskab for vrang forføringss skyld«. Vedtægten for Bjerne, Svendborg amt, 1593 § 34 (DVV III:492), der ikke bærer gildepræg, fastsætter, at dersom nogen kommer i trætte, som angaar liv, ære eller gods, skal alle følge ham paa deres egen fortæring i det land, hvor sagen føres, dersom det er dem muligt, og ifølge gildeskraaen for Langaa, Svendborg amt, 1607 § 16 (DVV III:232) skal alle gildebrødre hjælpe den, der sigtes paa hæder og ære. Ogsaa enkelte senere vedtægter har bestemmelser om retshjælp, men de er dog som oftest af begrænset karakter.[^63]

I ældste tid har hjælpeforpligtelsen imidlertid sikkert ikke været indskrænket til bistand i retssager, men har ogsaa omfattet en almindelig bistand til at udføre de nødvendige arbejder, hvor en saadan bistand var nødvendig. I de senere vedtægter er det kun sjældent at træffe paa bestemmelser om en saadan almindelig bistandspligt.[^64]

Bestemmelser om forsorg for byens fattige er sjældnere, end man skulde vente det, hvilket formentlig skyldes, at dette var sognets og kirkens opgave. Det stemmer meget godt med denne antagelse, at fattigforsorgen behandles i sognegilderne, men kun sjældent i landsbyvedtægterne.[^65] Det kan dog nævnes, at nogle vedtægter fra Gærds herred i Skaane indeholder en bestemmelse om, at ingen maa lade den fattige enke gaa omkring sig.[^66]

Til gengæld findes der i vedtægterne for hele det oprindelige danske omraade bestemmelser om at køre tiggere og krøblinge af by. Reglerne herom er forbavsende ensartede i hele riget og gengives her fra vedtægten i Høgsted, Hjørring amt, 1685 § 40 (DVV II:23): Skal her i byen være en fjæl eller stok med samtlige ibymænds navne paa, som har heste og vogn. Den, hos hvem fjælen findes, skal bortføre de arme hidførte halte og krøblinge, som ikke selv kan gaa, til næste by, eller hvor de vil hen. Og den, som har ført krøblinge af by, skal levere fjælen til sin næste nabo, som næst efter ham skal føre, for at de fattige ikke for længe skal opholdes. Og naar alle i byen saaledes har ført, skal det igen begynde paa den første og saa fremdeles. Men hvis den, der har fjælen, har lovligt forfald i husbondens arbejde, saa skal den gaa til den næste nabo, som ikke er i øvrighedens forfald.

I de fleste egne af riget kaldes den stok, som er omtalt ovenfor, »stakkelsfjælen«, og i de skaanske vedtægter kaldes selve pligten for »stakkelsægt«. I nogle vedtægter tilføjes det, at man ikke maa køre stakler af by efter solnedgang for, som det hedder i Aulum, Viborg amt, 1648 § 10 (DVV III:327), man skal ikke »kaste dennem modtvillig fortredelig vis udaf døren mod natertide«.[^67] Det har nok været den almindelige regel, at pligten til at age stakler af by er gaaet ret om i byen ligesom oldermandshvervet, selv om denne regel kun sjældent ses direkte udtrykt,[^68] og pligten tilfalder alle, der har hest og vogn, ogsaa husmænd og inderster, hvis de skulde være saa velstaaende.[^69] Det er klart, at man ifalder straf, hvis man bortkaster eller gemmer stakkelsfjælen for at slippe for kørslen.[^70] [^71]

I sin omtale af vedtægternes forsorgsbestemmelser fremhæver J. O. Bro Jørgensen[^72] især de talrige bestemmelser om hjælp i tilfælde af brandskade. Ifølge de udførlige bestemmelser i SKL 226 paahviler der hele herredet en pligt til brandstud, d. v. s. pligt til at yde de brandlidte hjælp med penge eller naturalier. Denne pligt kendes ikke i de øvrige landskabslove og genfindes heller ikke i den senere rigslovgivning, hvorimod instituttet er velkendt i svenske love. Formentlig hører dog brandstuden til de allerældste forsorgsregler og har sikkert været kendt i hele riget. Endnu Saksild bylov 1705 taler om den ordinære brandstud (DVV II:351).

I vedtægterne findes forskellige bestemmelser om hjælp i tilfælde af brandskade, nemlig dels egentlig brandstud, som leveres i penge eller naturalier, dels materialer til genopbygning og dels arbejdsydelser. Hyppigt kender vedtægterne dog kun de to sidste hjælpeformer, saaledes især paa Fyn.[^73]

I forbindelse med brandstuden kan det nævnes, at enkelte vedtægter bestemmer, at bylaget skal yde hjælp til husbygning ogsaa udenfor tilfælde af brandskade. Denne hjælp, der ogsaa omfatter opførelsen af ovne, gaar dog kun ud paa en vis arbejdsydelse,[^74] eller eventuelt halm til tækning og lerklining.[^75]

Pligten til at følge de døde til graven, som er almindelig i værnegilderne, findes ogsaa ofte i landsbyvedtægterne, især i de afsnit, der er forfattet af sognepræsten, og som tillige indeholder regler om helligbrøde. Der har sikkert i det hele taget paahvilet bylaget en pligt til at sørge for, at en afdød kommer i graven og eventuelt betale omkostningerne derved, hvis ingen paarørende er i stand dertil.[^76]

Størst behov for hjælp har den bymand, der paa grund af armod eller sygdom ikke er i stand til at bjerge sin høst hjem, thi saafremt han ikke faar hjælp, er hele grundlaget for det kommende aar gaaet tabt. Det er da ogsaa paa dette omraade, hvor de allerfleste vedtægter især sætter ind. I de danske retsboger og love findes ikke bestemmelser om en saadan hjælp, hvorimod Uppl BB IX og Vml. BB VIII bestemmer, at hver bonde i værnelaaget skal hjælpe den, hvis tjenestekarl bliver syg, med et dagsværk.

I skraaen for St. Hansgildet i Uggeløse 1375[^77] paalægges det gildebrødrene at hjælpe den, hvis trækdyr dør i foraarstiden, eller som bliver syg i høstens tid med en dags arbejde. I de senere vedtægter findes talrige saadanne bestemmelser om høsthjælp til bymænd, der paa grund af armod eller sygdom ikke kan faa høsten ind, hvis trækdyr er døde, eller hvis tjenestefolk er løbet bort. Hvis en bymand dør, har bylaget ogsaa pligt til at sørge for, at hans korn kommer i hus.[^78]

2. Tyende og andet løst folk

Talrige vedtægter indeholder bestemmelser om tjenestefolkene, og disse bestemmelser tager især sigte paa at forhindre, at berygtede folk og kæltringer tager ophold i byen. I Gutalovens § 55 forbydes det nogen at tage imod husfolk uden sognets samtykke, og selv om en saadan bestemmelse ikke findes i de danske landskabslove, er det dog almindeligt, at landsbyvedtægterne kræver bylagets samtykke til ansættelse af fremmede folk, herunder især indsiddere.[^79] Som omtalt ndf. side 403 kan tjenestefolk, der forser sig imod vedtægten, bortvises af byen, og saafremt bonden i saa fald alligevel beholder dem i sit brød, ifalder han selv bøder til byen. I de senere vedtægter er lovgivningens regler om tjenestefolks skudsmaal ofte indskærpet.

Rostgaards skraa fra ca. 1690 (DVV I:69 § 29) bestemmer, at genstridige tjenestefolk skal stævnes for oldermanden og de tvende bisiddere, der skal dømme i sagen og eventuelt fastsætte, hvor meget der i anledning af genstridigheden skal afkortes i deres løn.

I vedtægten for Allesø, Odense amt, ca. 1500 (DVV V:38) og for Lumby, Odense amt, 1592 § 20 (DVV I:344) forbydes det bymændene at lokke en naboes tyende af tjeneste, og man maa ikke antage en nabos tjener uden at have spurgt bonden. Denne bestemmelse genfindes i de senere vedtægter fra alle landets egne.[^80]

Vedtægterne indeholder ogsaa ofte forbud imod at huse løsgængere samt berygtede eller fredløse folk. I Gulatingslovens § 203 bestemmes det, at en kone kan underholde sin fredløse mand i 5 døgn, hvorefter hun skal melde ham til granderne. En lignende regel findes ikke i de danske landskabslove, men i vedtægten for Maglehem, Gærds hd. (nr. 1) 1689 bestemmes det, at ingen bonde eller husmand maa huse nogen fredløs løsgænger over 1 nat. Oldermanden skal tude bymændene til samling for at jage saadanne berygtede personer ud af byen. Ogsaa de rigsdanske vedtægter tillader som regel bonden at huse løsgængere og kæltringer 1 nat, men derefter skal de jages ud af byen,[^81] ofte fastsættes det dog blot, at ingen maa huse ukendte fremmede eller berygtede personer.[^82]

3. Om tiende og andre ydelser

Poul Johs. Jørgensen[^83] fremhæver, at landsbystyrets virksomhed alene angik de indre forhold i byen og aldrig blev sat i forbindelse med landets almindelige forvaltning og retspleje, f. eks. ved at staten gjorde brug af dets organer. De undersøgelser, for hvilke der er redegjort i de foregaaende kapitler, har for saa vidt bekræftet denne antagelse, idet der dog er peget paa, at landsbyen formentlig i middelalderen har haft en vis betydning for skatternes opkrævning, og at landsbystyret paa 1700-tallet i stigende omfang blev anvendt som underøvrighed. Der maa dog endnu nævnes en betydningsfuld undtagelse fra hovedreglen, nemlig landsbystyrets betydning for opkrævningen af tiende og enkelte andre ydelser til øvrighed og herskab.

Fra Nørrejylland, Øerne og Skaane findes der talrige vedtægtsbestemmelser, hvorefter oldermanden skal pante den bymand, der er efterladende med ydelse af tiende og præstekorn, og saadanne bestemmelser findes ikke alene i vedtægter, der bærer præg af herskabets eller sognepræstens indflydelse.[^84] I nogle vedtægter er det udtrykkeligt fremhævet, at pantningen gælder baade kirke- og kongetiende,[^85] medens f. eks. vedtægten for Thoreby, Maribo amt, 1674 § 29 (DVV I:253) kun omtaler biskopstiende, en betegnelse, der flere steder stadig anvendes om den del af tienden, som efter reformationen tilfaldt kongen.[^86]

Efter vedtægten for Hårløv og Viby, Villands hd. (nr. 36) 1674 § 13 skal oldermanden hvert aar til Helenemesse indkræve bropenge og tingpenge, kronens og kirkens tiende, samt præstens og dommerens rettighed, og i Thoreby, Maribo amt, 1674 § 2 (DVV I:250) og Asjærg, Randers amt, 1685 § 33 (DVV II:233) skal oldermanden pante for restancer med degnens løn.

Mest vidtgaaende er vedtægten for Komdrup, Aalborg amt, 1716 § 71 (DVV II:101), hvorefter der skal udmeldes 2 mand i byen til at indkræve kongelige skatter og anden byens tyngde.

Det fremgaar af fremstillingen foran i afsnit I, at bymændene ofte har pantet for forsømmelser af hoveriet ud fra den betragtning, at den enkeltes forsømmelse gik ud over de andre. Den sjællandske vedtægt fra slutningen af 1500-tallet (DVV IV:90 § 14) fastsætter straf for den, der ikke møder til hovarbejde, og i Nebsager sogn, Vejle amt, 1674 (DVV II:433) samt Fole og Ganderup byer, Haderslev amt, 1689 (DVV V:20a) er der indgaaet specielle vedtægter om udførelsen af hovarbejdet.

4. Brandret

Blandt de mange bestemmelser af ren politimæssig karakter indtager forskrifterne til undgaaelse af ildebrand en fremtrædende plads. Først og fremmest synes det at være almindelig sædvane, at oldermanden eventuelt med de 4 mænd eller et særligt udmeldt syn en eller flere gange om aaret tilser alle byens ovne og ildsteder, og paabyder ejerne at udbedre skader eller kræver eventuelt en brandfarlig ovn helt nedrevet.[^87] I Thoreby, Maribo amt, 1674 § 6 (DVV I:252) skal det endvidere paases, at der findes en lang brandstige.

Vedtægten for Farum, Frederiksborg amt, 1711 § 5 (DVV III:99) forbyder anvendelsen af lys og lygte i stalde og udhuse eller paa lofterne samt indskærper forsigtighed ved anvendelsen af lys i stuehuset. Vedtægten for Kippinge, Maribo amt, fra slutningen af 1700-tallet (DVV I:265), der ikke er forfattet af bønderne selv, forbyder tobaksrygning inden døre. I Farum, Frederiksborg amt, 1711 § 2 (DVV III:99) forbydes det at henlægge halm, hør eller torv i nærheden af ildstedet, og det paabydes, at al tørveaske, som bringes ud, skal være omhyggeligt efterset for gløder. Endelig kan nævnes, at vedtægten for Venestad, Gærds hd. (nr. 35), 1639 § 19 forbyder at tørre hør i ovnen, saa længe høsten varer, og sæden staar paa marken.